Rostigt guld

Jag älskar att leta ”skräp”! Så underbart det är att få gå in i en gamla lada och botanisera bland spindelväv, fågelskit, damm och bortglömda råttfällor. Ett vuxet barns skattjakt efter rostigt guld. Sakletandet är halva nöjet i att göra egna grejer. Spänningen och ovissheten för vad som kan finnas runt ett hörn eller bakom nästa dörr bubblar förväntansfullt inombords.

Att spara bra-att-ha-grejer är antagligen ett nedärvt beteende från farsans sida. Han var likadan. ”Man vet aldrig vad man kan behöva.” Vet inte hur många gånger vi hört morsan beklaga sig över allt som låg på vinden och tog plats.

Det var inte så att han åkte runt och samlade skräp men han hade svårt att skiljas från sådant han visste kunde komma till användning en dag.

Eftersom min verkstad är ett inrett pyttelitet skjul måste vi vara ganska kräsna när vi åker på skattjakt.

Baksidan med att samla på sig för mycket av sånt som ”kan vara bra att ha”, är att man inte alltid vet när det kommer till användning. Det kan bli liggande länge.

Därför plockar vi bara hem sådant som vi vet vad det ska bli direkt. Eller har en form som tilltalar oss och som vi känner har potential att bli något en vacker dag, men inte tar för stor plats.

Gamla redskap är något vi nästan alltid plockar hem om vi får. I ett kommande inlägg ska jag visa vad man enkelt kan göra med en gammal spade.

Från solur till golvlampa.

Det jag vill visa nu är något som mötte ett visst motstånd när vi fick frågan från svärfar om vi ville ta med det hem. Jag hade ingen aning om vad vi skulle göra med det, men jag visste att vi inte kunde tillåta att det slutade sina dagar på tippen.

Det var ett solur.

Varje gång jag var ute i verkstaden låg det i vägen. Så kom den dagen då vi låg i soffan och slökollade på tv-programmet Ullared. I ett klipp från Hotellet såg jag en jäkligt häftig golvlampa med nästan precis samma former som vårt solur. Nu vet jag vad vi ska göra!

Dagen därpå satte jag igång. Jag gick igenom verkstaden bland andra saker vi samlat ihop. Jag skulle behöva ett långt rör, och en ordentlig lampfot. Jag lade allt som skulle kunna funka på bordet och började göra upp en plan. Jag behövde inte pilen i soluret, den plockade jag bort. (Den kan vara bra att ha till något annat i framtiden.) Jag kapade av handtaget och gaffeln på en högaffel och behöll skaftet. Det tog lite tid att klura ut vad jag skulle ha som lampfot. Grejerna jag plockat fram var tillverkade i gjutjärn och det kan jag inte svetsa i hemma. Tillslut föll valet på en rund plåt jag plockat från skrotbingen på jobbet. Den är onödigt tjock men lampan kommer i alla fall aldrig att välta.

Eftersom högaffelns skaft var gjort av ett rör kan jag dra strömkabeln till lampan först genom ett borrat hål i soluret och vidare ner i röret och låta den komma ut i botten. Jag svetsade ihop alla delarna med varandra och borstade röret och foten med en stålborste. Soluret torkade jag av med en våt trasa. Sedan sprayade jag allt med ett lager klarlack. Undertiden lacken torkade åkte jag in till stan och köpte kabel, lampsockel, kontakt och strömbrytare. Hela projektet tog ungefär en dag att genomföra och lampan kostade mig tillslut under 200kr.

Våga prova

Nu kanske det är många som tänker att, – Jag kan ju inte svetsa eller koppla ihop en kontakt.

Nej så kan det nog vara. Jag har ju en liten fördel i att jag arbetar som svetsare och är van att arbeta i en verkstad. Men idén till en ny lampa kan vem som helst få. Att hitta någon snäll själ som kan hjälpa dig brukar inte vara så svårt. Du kan fortfarande göra mycket själv. Stålborste, en våt trasa och en sprayburk kan vem som helst hantera. De flesta känner någon som har kunskapen som krävs. Dessutom kan jag lova dig att känslan att ha tillverkat något som fungerar och som du själv är nöjd med slår känslan av att köpa något nytt i butik med hästlängder. Om en lampa känns lite för avancerat för dig kan du börja med något lite lättare. Jag lovar dig att när du väl börjat med att förverkliga egna idéer kommer det poppa upp fler roliga och unika projekt.

 

Månadens husmorstips.

Tess har köpt på sig lite kaffekoppar som hon älskar. Vi tycker att de är så fina att det är synd att ställa undan dem när de inte används. Därför tvättade vi av och skruvade upp ett gäng gamla klädhängare under en av hyllorna i köket. Tycker att det blev ett snyggt roligt inslag i köket.

Grimberg Welded design på: facebook   instagram @grimbergweldeddesign

 

No Comments Yet

Leave a Reply

Your email address will not be published.

DAGG är nätmagasinet som brinner för hållbar livsstil, lantliga entreprenörer och genuina hem och trädgårdar. Vi följer årstiderna och tar tillvara på allt i vår närhet. Varmt välkommen att inspireras av närproducerad mat, äkta människor och fantastisk natur!

Ansvarig utgivare och chefredaktör Linda Tengvall
info@magasindagg.se