Jag är den bästa jag vet

Tänk om alla andra kunde vara lite mer som jag.

Så mycket bättre allt skulle bli, framförallt för mig!

Jag har nog allt man kan önska sig som människa.

Jag är snäll, ser bra ut, kan tillräckligt mycket om det mesta för att klara mig själv. Är nyfiken och rolig, generös och omtänksam. Har inte många fördomar, är tålmodig och beslutsam. Andra dras automatiskt till mig eftersom jag är så fantastisk. Min arbetsplats skulle gå under om jag säger upp mig. Jäklar vad de skulle sakna mig om jag inte fanns.

Vilken otroligt bra pappa jag är! Jag älskar mina barn och är närvarande i nästan allt de tar sig för. De vet att jag älskar dem och skulle göra allt för dem.

Min kvinna avgudar mig och hon vet att jag avgudar henne.

Jag kan sjunga och spela musik, köra motorcykel och hantera hammare och spik.

Jag har gjort lumpen.

Om apokalypsen kom skulle vi överleva utan problem eftersom jag kan nästan allt. Jag är en grym älskare en gåva till kvinnan och mänskligheten. Även om jag faller landar jag på fötterna. Jag ser positivt på världen. En sann hjälte!

Dessutom är jag ödmjuk…

 

Störigt va? Kräktes du lite i munnen?

Hur kan man skriva så?!

Det inte alls i linje med hur de flesta av oss ser på sig själv. Inte jag i alla fall. Oftast är tankegångarna helt tvärt om. Lite mer av den där självsäkerheten skulle verkligen inte skada.

Om det är någon som ska vara på vår sida är det väl vi själva? Varför inte byta ut den inre rösten från en störig mellanstadiemobbare, som snackar skit och trycker ner dig, mot en snäll blåhårig tant som kommer med glada hejarop och bjuder på nybakta kanelbullar med mjölk istället.

Jag kommer ofta på mig själv med att säga emot när någon försöker ge mig en komplimang. Varför då??? Vad är det som är så farligt med att bara säga tack och ta åt sig? Den som ger komplimangen gör knappast det för att den vill ha en tillbaka. Inte jag i alla fall, gör du? Om jag får en komplimang är ett av mina standardsvar

-Tack det samma.

Eller:

– Tack, fast har du sett det här? Och så visar jag det som inte är så bra. Jag kastar tillbaka ”bollen” så fort att jag inte ens hinner känna hur den känns. Är det så konstigt att man går omkring med kasst självförtroende när fokus ligger på sina brister och inte ens kan tillåta sig själv att ta åt sig av lite beröm?

Varför Kan jag inte bara tacka för komplimangen och njuta?

Det är minsann inga problem att ta åt sig när man får kritik. Det goa ”bowlingklotet” tar jag gärna emot med hela ansiktet, och lägger med ett fånigt tandlöst leende i ryggsäcken tillsammans med mina utslagna tandproteser. Så dumt.

 

En av fördelarna med återbruk

En sak som är så skönt med återbruk är att resultatet inte blir helt perfekt eftersom utgångspunkten inte är helt perfekt. Dessutom tycker jag att det ger slutresultatet lite mer personlighet. Så tycker jag att man borde tänka lite mer i vardagen också.

Man kan skoja och säga:

– Om alla vore lite mer som jag skulle allt bli lättare.

Ja det kanske skulle funka en liten stund. Men det finns väldigt mycket som jag inte kan och minst lika mycket (om inte mer) som inte intresserar mig. Det gör att jag behöver andra. Vi behöver varandra.

Om alla skulle vara som jag skulle väldigt, för att inte säga fruktansvärt mycket bli ogjort. Men sanningen är också att jag har en hel hög unika egenskaper som gör mig unik och viktig. Du med.

Vi duger precis som vi är just nu. Det finns säkert de som inte håller med, men det är deras problem.

 

Solsängen

Veckans projekt blev inte helt perfekt, precis som många av våra idéer. Men den fyller sin funktion och duger alldeles utmärkt som den är.

Vi har gjort en solsäng av en begagnad segelduk och impregnerat trä.

Jag har länge önskat mig en hängmatta och Tess vill ha en solsäng. Det är svårt att få plats med båda på altanen, därför fick det bli en kompromiss.

Det finns många varianter av denna säng men jag ville hålla den så enkel som möjligt, därför blev det trä.

 

Jag behövde:

1st 540cm lång 195×45-regel.

1st 320cm lång 70×4-regel.

1st 320cm lång 28×45-regel.

 

Jag kapade 195×45-regeln i två delar som är 2m.

Sedan tog jag ut radien och sågade ut med sticksåg och vinkelslip med träklinga.

När jag sågat ut den första använde jag den som mall till den andra.

 

Därefter kapade jag 70×45-regeln efter hur bred segelduken är plus 45mm på varje sida. Reglarna blev då 160cm långa.

För att få sängen stabil även undertill satte jag 28×45-reglarna mellan 195-reglarna.

Vi insåg snart att 195cm skulle bli för lågt när man lägger sig på sängen. Jag fick därför kapa till tårtbitar att sätta i vår ände på reglarna för att duken skulle komma upp en bit från backen.

Min mor är sömmerska. Hon hjälpte oss att sy kanaler i segelduken. Vi trädde i 70-reglarna genom dessa kanaler och skruvade fast dem i 195-reglarna med tyget så hårt spänt som vi kunde med rejäla träskruv. Tänk på att förborra med ett mindre borr först för att hindra träet från att spricka.

Att vi använde oss av segelduken beror på att jag ville ha ett så tjockt tyg som möjligt för att det varken ska gå sönder eller töjas ut.

Köper man virket helt nytt får man helt ok solsäng för under 500kr. Denna kommer vi få mycket glädje av i sommar.

 

Grimberg Welded design på: facebook   instagram @grimbergweldeddesign

No Comments Yet

Leave a Reply

Your email address will not be published.

DAGG är nätmagasinet som brinner för hållbar livsstil, drivna entreprenörer och genuina hem och trädgårdar. Vi följer årstiderna och tar tillvara på allt i vår närhet. Varmt välkommen att inspireras av närproducerad mat, äkta människor och fantastisk natur!

Ansvarig utgivare och chefredaktör Linda Tengvall
info@magasindagg.se