Tänk om

-Ser du bilen där framme?

-Ja pappa.

-Kör inte in i den!

Jag går ett tiotal meter bakom min älskade trollunge. En blond, lycklig fem-sexåring med bråkigt hår och myggbett på armarna. Cykeln vinglar fram och tillbaka. Noel är fri som en fågel och hans små ben driver ivrigt på tramporna. Han har inte full koll på hur man får stopp på cykeln ännu, men det struntar han i, stödhjulen är äntligen borta.

Akta bilen!

-Ja pappa.

Ett ögonblick senare ligger han i en hög på marken intrasslad i cykeln bakom den parkerade bilen.

10 år senare sitter jag på en cykel i skogen. Svetten svider i ögonen och mjölksyran brinner i benen. Snart kommer klådan från brännässlorna vi precis kört igenom. Vilket äventyr, vilken kick, jag älskar det! Jag och Tess provar att köra mountainbike för första gången.

I de öppna stigarna är det inte svårt att ta sig dit jag vill men i stökigare terräng både uppför och nerför känns det som om varenda sten och större rotsystem automatiskt hamnar mitt i vägen där jag tänkt cykla.

Nu är det min tur att bli tillrättavisad.

Andreas vår vän och mountainbikeguru påminner oss gång på gång om att inte fokusera för mycket på det som ligger i vägen. Då tar det ofta stopp.

-Lyft blicken längre fram så kommer ni lättare förbi det som känns svårt. Uppmanar han.

Det är lättare sagt än gjort det. Blicken drar sig hela tiden mot det som ligger omedelbart framför mitt framdäck. Jag känner mig som myggorna som en efter en flyger mot sin död hypnotiserade av det där lockande blå ljuset från myggjagaren på svärmors altan. Men ibland lyckas jag. Så mycket lättare det blir då!

Tänk om det även gäller andra saker i livet med? Tänk om det blir lättare att nå sina mål och drömmar om man kan se bortom det som är i vägen? Det känns inte som en helt orimlig tanke.

Så klart finns det hinder som helt enkelt inte går att komma runt utan att ändra väg helt. Eller som gör att man får bita i det sura äpplet och ge upp drömmen, men kanske kommer man förbi många fler än tidigare genom att tänka så.

Apropå det där med att veta vad man inte ska göra, och svårigheten i att låta bli

Jag har hört att ordet inte, inte registreras hos hjärnan. Om det är sant vet jag inte säkert men ibland undrar man. Hos barn tror jag mycket väl att det kan stämma. (Hos mig i skogen verkade det ju också vara så.) Hur många gånger har man sagt åt ungarna att INTE titta på Tv:n om de råkar vakna och kommer ut i vardagsrummet samtidigt som en läskig scen utspelar sig i en kriminalserie eller liknande. Och vad gör de, precis motsatsen. De verkar inte ha hört ordet.

Eller när man säger åt dem att de inte ska bära omkring på den nya kattungen så fort de ser den.

Om jag använt andra ord till Noel för tio är sedan kanske han sluppit att cykla in i bilen.

Om jag sagt åt honom att cykla jämte bilen istället kanske han sluppit asfaltseksem och blåmärken den gången. Jag vet inte om det går att bevisa, men det är en intressant tanke att leka med.

Tänk om det är så att alla meningar och tillrättavisningar som innehåller förbud och negativt laddade ord som ex stopp, inte och nej, klibbar sig fast och hänger med ungarna hela vägen upp i vuxenlivet. En stor del av barndomen (framför allt när de är små) går ju ut på att de ska lära sig att de inte får göra en massa saker. De hör dag efter dag att de inte ska göra si, eller inte kan göra så, om och om igen. Tänk om man bara genom att uttrycka sig lite annorlunda under deras uppväxt dem kan begränsa detta. Med tiden verkar det som att ord med negativ innebörd upprepats så många gånger i ens liv att det är det enda som vi/jag hör. Antingen i samtal med andra eller i grubblerier med mig själv.

Jag vet såklart inte om det är så, men tänk om det är en av anledningarna till att en enda negativ kommentar kan sänka oss totalt och verkar väga tyngre än 10-20 positiva.

Tänk om det är därför vi ofta har lättare att se begränsningar än möjligheter.

 

Projektet

Som du kanske märkt tycker jag det är roligare att ge bort presenter som jag tillverkat hellre än köpta. Jag vill visa en blomma som jag gjort ett par stycken av både till födelsedagar och bröllop eftersom den passar både som kruka och ljusstake. Den passar även in på temat att se förbi hindren för att nå ett mål.

Första gången jag skulle bygga den var det dock lite meckigt. På jobbet har man gjort sig av med alla små, smidiga hem-arbetes-verktyg. Jag hade velat använda en hand-vals för att forma bladen på blomman. Men eftersom den var borta fick jag tänka om. Efter lite klurande kom jag på att jag kan lika gärna använda mig av rör och skära ut bladen med vinkelslip. Formen finns ju i princip redan där.

Botten skar jag också ut med vinkelslipen.

När jag skurit ut mina blad svetsade jag fast dem i bottenplattan.

När blomman var klar glödgade jag den med gasol.

Jag använde mig av rostfritt stål därför att det får häftiga färger när det blir varmt.

När den svalnat klarlackar jag hela blomman för att få en djupare finish.

En blomma tar ca 1.5h att göra och är lika rolig att ge bort varje gång.

 

Grimberg Welded design på: facebook   instagram @grimbergweldeddesign

No Comments Yet

Leave a Reply

Your email address will not be published.

DAGG är nätmagasinet som brinner för hållbar livsstil, drivna entreprenörer och genuina hem och trädgårdar. Vi följer årstiderna och tar tillvara på allt i vår närhet. Varmt välkommen att inspireras av närproducerad mat, äkta människor och fantastisk natur!

Ansvarig utgivare och chefredaktör Linda Tengvall
info@magasindagg.se