Kniviga tankar

Lördag morgon. Knäpptyst i huset. Det enda som hörs är det pipande ljudet från min näsa. Resultatet av en liten buse som råkat hamna på tvären under natten. Gunnar (katten) ligger jämte mig och väntar på mjukmat. Barnen har sovit borta och Tess har åkt till jobbet. Idag är den där dagen i månaden när jag är helt ensam ett par timmar. Då brukar det bli en dag i tystnad för min del. Jag har kommit fram till att jag behöver det emellanåt. Jag och tystnaden. Jag brukar försöka låta dessa ensamma timmar bara handla om vad jag själv vill göra. Bara gör det jag känner för just då. Allt annat kan vänta.

Jag går upp och snyter mig. Utanför fönstren väntar gråa moln, men inget regn och inte mycket vind. Det känns som att det skulle vara mysigt med en frukost nere vid havet. Kaffekannan åker på, termosen åker fram. Två ägg knäcks och glider ner i en fräsande stekpanna. De får avsluta sina dagar på en rostad macka tillsammans med skinka, sötstark senap och ost.

 
Varma kängor, underställ, termobyxor, Helly Hansen, tjock jacka, mössa och vantar ersätter en prickig morgonrock. Jag fryser alltid så här års. Alltid.

Jag packar ner min frukost i ryggsäcken och cyklar ner till favoritplatsen på Grimsholmen. Där slår jag mig ner på en filt och njuter. Så jäkla skönt. Här kan man vara. Med sin termos, sina mackor och sina egna tankar.

 
Jag har hört att det far mellan 60- till 65 000 tankar genom ett huvud under en dag. Dessutom är de flesta av dessa ungefär samma tankar som flög förbi dagen innan.

När jag nu sitter här och tänker på det verkar det stämma. Det är egentligen aldrig tyst där inne. Och temat är sig likt nästan varje dag. Det pågår en ständig dialog även om man kanske inte lyssnar så noga. Ett tankemönster som återkommer allt oftare hos mig så här års är oroliga tankar. Negativa tankar. Kanske ett resultat av att saker och ting har varit lite upp och ner kombinerat med en malande oro för när den berömda vinterdepressionen ska slå till. Jag tänker mycket på hur barnen mår. Oroar mig över hur veckorna kommer bli när Tess åker iväg på utbildning. Nojar över att jag inte räcker till. Funderar på hur Tess mår.

 
Det jag fokuserar på, det som återkommer dag efter dag verkar jag få mer av. Eller som Britta Sjöström skriver i sin bok Hjärnan bakom allt. “Det man gör och tänker mest, det blir man bäst på.”

Så här års är jag bäst på att se på världen genom tjocka negativa glasögon. När mitt fokus ligger på något negativt hittar jag fler bevis på att jag har rätt och tvärt om. Mitt stora problem är att övergången mellan ett positivt tänkande och ett negativt sker så långsamt att jag inte märker det innan jag är mitt i det.

Jag kanske egentligen borde vara lite mer uppmärksam på vad som faktiskt sägs där inne under håret så att jag hör hur dumt det kan låta ibland innan tankarna får fäste och börjar återkomma varje dag. Ta det här med vinterdepressionen till exempel. När jag är mitt i den suger det att vara jag. Det suger att gå upp kl. 06.00 när det är kolsvart ute och det suger att det är kolsvart ute när man får lov att åka hem. Där emellan har man endast sett dagen från ett verkstadsgolv genom smutsiga glasrutor. Det suger att jobba. Det gör det faktiskt. Men hur galet är det egentligen inte att låta något så omöjligt att påverka som vädret eller årstiden få bestämma hur jag mår? Vädret är vad det är och så är det med det. Så vitt jag vet har ingen någonsin kunnat ändra på vädret. (Bortsett från möjligtvis ett par indianer som svängt käckt på sina lurviga i en taktfast regndans.)

Det som påverkar mig just nu kanske egentligen inte är vädret och mörkret i sig utan mina egna tankar om det.

Man kanske inte kan välja vilka tankar som far förbi. De verkar leva sitt eget liv och kommer och går som de vill. Men jag kanske kan försöka välja vilken av dem jag ska lyssna på beroende på hur de får mig att må? Om det nu åker omkring 60- 65 000 tankar där inne under en dag, borde det rimligtvis finnas någon där inne som är positiv för mig. Kanske till och med hundra eller varför inte tusen? De som är negativa kanske jag kan försöka låta bli utan att engagera mig i för mycket?

 
Nu har kaffet blivit kallt och jag fryser om fingrar och tår. Jag krånglar på mig ryggsäcken och blickar ut över vattnet in mot Falkenberg. Mina ensamma timmar är slut och det är dags att hämta småfolket. Jag älskar stunderna på en sten nere vid havet.

 

Projektet.

Jag vill passa på att tipsa om en tanke jag fick för ett tag sedan. Superenkel om man vill göra något udda som inte kräver särskilt mycket arbete.

Jag hade kommit över ett gäng små men starka magneter på jobbet. Jag fick en idé att man skulle kunna göra ett knivställ åt Tess stackars fina knivar. Efter att ha legat i en hög i besticklådan och åkt upp och ner ur den så gott som varje dag, år ut och år in började de mer likna fogsvansar än knivar. Något måste göras!

 
Jag har sett lite olika knivställ på pintrest och ville göra en egen variant. Frågan var bara vad jag skulle sätta fast magneterna i? Jag kom att tänka på den där gamla hyveln jag hade liggande i verkstaden. Den borde funka. Jag gick ut i verkstaden med mina magneter och Tess knivar och rotade fram hyveln. Jag placerade knivarna ungefär där jag ville att de skulle hamna när stället var färdigt. Lyfte på en kniv i taget och gjorde en markering i träet där jag ville ha varje magnet. Sedan letade jag upp ett borr som var lite mindre i diameter än magneterna och borrade sju lagom djupa hål. Jag ville ha två magneter till de större knivarna och en magnet till den minsta kniven.

 
Tips:

Om du ska borra ett hål som inte ska vara genomgående utan endast ner till ett visst djup är det en bra idé att markera djupet på borret med en bit eltejp. När det som du borrar i når tejpen har du fått rätt djup.

 
Efter mina sju lagom djupa hål borrade jag även ytterligare två. Fast genomgående denna gång. De hålen behövde jag för att skruva upp hyveln/knivstället på väggen.

Jag knackade försiktigt ner magneterna i sina hål med en hammare och så var knivstället färdigt. Det enda som återstod nu var att damma av hyveln och montera på väggen.

 
Bygget tog inte mer än någon timme men blev ändå en rolig och udda inredningsdetalj som jag tror att de flesta klarar av att göra själv. Hyveln är så klart inget måste, har du något annat roligt att sätta magneterna i går det så klart lika bra.

 

Grimberg Welded Design på facebook & Instagram

No Comments Yet

Leave a Reply

Your email address will not be published.

DAGG är nätmagasinet som brinner för hållbar livsstil, drivna entreprenörer och genuina hem och trädgårdar. Vi följer årstiderna och tar tillvara på allt i vår närhet. Varmt välkommen att inspireras av närproducerad mat, äkta människor och fantastisk natur!

Ansvarig utgivare och chefredaktör Linda Tengvall
info@magasindagg.se

magasindagg
magasindagg
445 Followers 85 Following
50
40
31
28
33
62
37
29
34