Design för hållbart odlande och mera mat

Äntligen sommar, kvällarna är ljusa, dagarna långa, måltiderna svävar mellan vårprimörer och sommarrikedom. Variationen växer. Ibland dyker folk upp när vi jobbar i köksträdgården och undrar om det egentligen finns så mycket att tillgå nu i juni, här på friland. Jo, det finns en hel del (se nedan). Det känns lite magiskt att se på hur allt som vi omsorgsfullt tagit hand om över flera månader, helt plötsligt går lite av sig självt. Nu är det skörden som är jobbet. Och omhändertagandet av allt som inte går åt färskt. Här ska picklas, fermenteras, konserveras, torkas och frysas in. Men det är också nu som mycket ska läras, reflekteras över och dokumenteras. Allt från vilka sorter som funkar bra i odlingen och på tallriken till vad som trivs bäst på olika platser och tidpunkter. Saker som kanske bara är relevant till just vår odling, och lite mer övergripande lärdomar som vi tror är värda att dela med oss.

En till odlingsyta

Vi backar bandet några månader, till tiden innan knott och ljusa nätter, innan Covid-19 tagit fart, till februari. Vi har dubblerat köksträdgården här hemma och nästan sått klart våra första försådder. Vi väntar vårt andra barn om några veckor och det känns som vi har en överhängande men hanterbar deadline. Och vad händer (förutom en pandemi som vänder upp och ner på världen)? Jo, vi får möjligheten att odla på ytterligare en plats, knappt sju kilometer från vår egen lilla plätt. Det är inte själva odlingsytan som lockar (vi inser att vi har mer än tillräckligt att pyssla med hos oss), men denna yta ligger intill en restaurang. Och inte vilken som helst. Utan Skrea Matbruk, ett ställe där det sprudlar av idéer, energi och en passion för lokala råvaror. Vi känner det direkt när vi kommer in i köket och träffar Henrik, Lisa och Marcus. Det går inte att säga nej. För oss är just kopplingen mellan odling och maten på bordet så spännande och ju närmre man kan få dessa geografiskt, visuellt och tidsmässigt, ju bättre. Det handlar inte bara om näring, utan en naturlig relation till maten vi stoppar i oss, både på en individuell och en samhällsnivå. Vi dras till italienska semesterminnen och den påtagliga stoltheten över närproducerade råvaror som vi känt av där. Och vi inser att även här i Sverige, i Falkenberg, hittar vi denna stolthet över lokalproducerad mat och vilken rikedom av råvaror som finns.

Så vi säger ja, visst vill vi odla på denna yta också. Vi funderar på skadedjur, läge, sol, skugga och blåst. Vi tänker på jordkvalitén och om den brukats inom de närmsta åren, och vad som använts. Vi klurar på vattentillgång, storlek, och hur en restaurangs behov kan skilja sig från en privatpersons. Allt detta är baserat på en snabb överblick och gissningar. Med våren runt hörnet dyker vi in i projektet och det går fort. Vi skriver en odlingsplan, beställer frön, köper kartong, kompost och träflis, hyr en liten lastmaskin, bygger grävfria bäddar och sår ännu fler frön. Men i vår iver inser vi att vi skippat ett par viktiga moment, som vi varit noggranna med i vår egen odling, och tankar kring hållbarhet kommer.

En stor odlingsbädd i en köksträdgård full av grönsaker

Permakultur

Ett begrepp myntat och beskrivet av Bill Mollison och David Holmgren i Australien på 70-talet, med målet att uppnå ett hållbart samhälle. Ett design-verktyg som bygger på att samarbeta med naturen och utgå från de förutsättningar som finns. Ett helhetstänk med praktiska lösningar som berör hälsa och hållbarhet på alla nivåer och som kanske är viktigare nu än någonsin.

Tid till observation och långsam förändring

Det är lätt att ha för bråttom i odling. George har under många år drivit eget företag som trädgårdsmästare i London. De flesta av hans privata kunder ägde en, för London, stor trädgård. Men många av dem ville inte vänta på att den skulle mogna eller förändras över säsongernas och årens gång, utan ville ha sin trädgård “välfylld” och “färdig” direkt. Så mycket av trädgårdsmästeri har med kunskapen om varje växts karaktär, hur den utvecklas med tiden, hur dess behov förändras och även dess påverkan på andra växter omkring. Med den vetskapen får det ta sin tid. Vårt landskap förändras på så många olika nivåer och i olika tidsramar. Över år, eller från säsong till säsong, och till och med kan det dramatiskt förändras från morgon till kväll. Som vår äng med honungsört som just nu varje morgon är full av röd vallmo men vid lunchtid har blombladen blåst bort och ängen domineras åter av den vackra blå honungsörten. Så bara för att det får ta tid betyder inte att det inte sker spännande skiftningar rakt framför ögonen på oss.

En äng med vallmo och honungsört

Ett par grundprinciper i permakultur berör just detta, nämligen att iaktta naturen och förutsättningarna och att göra eventuella förändringar långsamt och med små steg. Allra helst ska man avvakta med några omfattande förändringar första året för att lära känna platsen under alla säsonger. En köksträdgård kanske inte är så permanent som att ta ner eller plantera ett träd eller anlägga en damm. Naturen tar lätt tillbaka den i sitt omfång om man släpper taget. Men många grödor i en köksträdgård är tids- och arbetskrävande och en bra design kan göra det hållbart både på kort och lång sikt.

Uppe på Skrea Matbruk hade vi helt enkelt för bråttom, till skillnad mot vår egen odling där vi observerat vårt mikroklimat i flera månader innan vi börjat med en liten köksträdgård som sedan utökats efter hand. Den har sina utmaningar, men vi känner till dem väl och kan därför hålla bättre koll och med tiden göra de förändringar som krävs för att möta utmaningarna.

Zoner

Idéen med zon-system i permakultur är ett sätt att planera aktiviteter eller i odlingssammanhang grödor på ett effektivt geografiskt sätt i förhållande till vanor och naturlig tillsynsfrekvens. En kolonilott kan till exempel vara en fantastisk resurs för att kunna odla sin egen mat. Men var den ligger och hur aktiv man behöver vara för att komma dit är betydande för vad man lyckas odla där. Därför är det bra att börja skissa ut sina zoner, vare sig de inkluderar en balkong, en släktings trädgård som man får använda eller en samodling tidigt i design-skedet. Och att fundera på hur de passar in i vardagen, rutinerna, livet i stort.

Om vi tittar på vår odling i Falkenberg så är bostadshuset zon 0, där vi utgår från dagligen.

Zon 1 är den del vi frekvent går förbi eller har översyn på och detta ligger precis utanför dörren, vid huset och den lilla sträcka av trädgården vid ingången till tomten och till vårt lilla uthus där vi drar upp plantor. Där vistas vi minst en gång dagligen, ofta mer. Det passar perfekt för grödor som behöver regelbunden bevattning, ogräsrensning, skörd, eller är mer sårbara på olika sätt. Här har vi anlagt vår köksträdgård. Vi ser den lätt från sovrummet och vardagsrummet och går förbi den för att komma in i huset. Vi märker när första ärtorna börjar komma. Vi ser om något fått stryk av vinden och behöver extra stöd. Vi noterar om vi haft påhälsning av skadedjur. Och vi ser vädret och dess effekter direkt.

Ärtor som växer i en köksträdgård precis utanför ett hus

Annat är det för bikuporna som ligger ca 30 meter från huset på kanten av tomten (zon 2) eller cideräppelträden som vi planterade i vintras på åkern bakom ladugården (zon 3). Dessa behöver vi aktivt besöka och det gör vi fast mycket mer sällan än köksträdgården som är invävd i våra dagliga rutiner. Det är bra att lära känna vad en gröda kommer kräva i sin livstid. T ex kan en physalisplanta klara sig och växa sig rätt stor utan mycket ompyssling och tänker man bara på den perioden då den växer kanske man vill placera den i zon 2 eller 3. Men när den väl ger skörd vill man plocka regelbundet, ofta dagligen, så då kanske den ändå ska va i zon 1. Andra grödor som vintersquash kan planteras ut och klarar sig rätt bra med mindre regelbunden tillsyn och kan skördas på en och samma gång om man så vill, så den kan gärna växa i zon 2 eller 3 trots att den är en ettårig gröda.

Zon 4 är minst lättillgängligt av de kultiverade zonerna och i vårt fall är det nog odlingen på Skrea Matbruk som ligger i zon 4. Fastän det bara ligger tio minuter bort med bil, är mikroklimatet helt annorlunda. Ett par gånger har det ösregnat på ena stället och varit helt torrt på det andra. Skadedjuren varierar också, medan jordloppor härjat runt på våra asiatiska blad hemma, har samma blad klarat sig utmärkt på Skrea Matbruk.

Zon 5 representerar det vilda, ett område som inte kultiveras och som vi låter vara. Här låter vi naturen hålla balansen och främja mångfald, något som verkar fungera bäst när vi människor inte lägger oss i. Det är vilda områden som behöver skyddas och bibehållas världen över, så zon 5 borde finnas i varje odlingsdesign, liten som stor, även om man skippar resten av zonerna eller bara har en liten zon 1-yta.

En äng med vallmo och honungsört

Så zon-systemet är ett bra verktyg när vi tänker på en hållbar odlingsdesign. Fastän vi gärna vill odla bönor, ärtor och spenat på Skrea Matbruk har vi egentligen inte den koll som krävs för zon 1-grödor där utan borde anpassa vår odling efter förutsättningarna. Alternativ som skulle vara mer passande är perenna grönsaker och frukter och ettåriga grönsaker som har en längre utvecklingstid och skördas en gång till exempel palsternacka, svartrot, vintersquash och sockermajs.

Å andra sidan kan man tänka att odlingen på Skrea Matbruk är i zon 1 i relation till restaurangen. Både teamet som jobbar där och gästerna passerar köksträdgården regelbundet. Kanske är det då en del av odlingen som kan behandlas som om den ligger i zon 1? Då får man räkna ut lite vem som vill göra vad i ekvationen? Vem ska pyssla om och skörda och hur mycket? Vill man involvera gästerna mer i själva odlandet och skördandet? Allt detta kan hjälpa i valet av grödor. Och kanske ändras det med tiden. Förändring och flexibilitet förblir en del av designen.

Vi ångrar inte för en sekund att vi hoppade på det här extra odlingsprojektet, för det är minst lika spännande och inspirerande att få samarbeta med matkreatörerna på Skrea Matbruk som vi tänkt oss. Men vi har fått oss lite att fundera på och det hoppas vi att ni har med.

I köksträdgården just nu

Juni är en fantastisk månad för mångfald på tallriken. Vi njuter av både vår- och sommarsmaker. Tidiga grödor som majrova, kohlrabi och salladslök finns fortfarande att tillgå, medan sockerärtor, bondbönor, rödbetor, fänkål, morötter, dill, vitlök och sallad är bevis på att sommaren är i full gång.   Vi plockar också en del ätbara blommor, som klint, krasse, ringblomma, gurkört och även blommor från kryddor och grönsaker som vi låtit gå i blom till exempel koriander, körvel, rucola och asiatiska blad. De är inte bara goda, utan blir också en fin garnering till allt möjligt.

Några knippen nyskördade morötter i en korg

Tips – Få mer utav dina grönsaker

Det finns ofta flera “faser” av en gröda att skörda, framförallt i den lilla småskaliga odlingen. Beroende på vad man odlar kan det finnas skott, blad, blommor, frökapslar och rötter att skörda utöver “huvudskörden”. Och vill man odla ettåriga grönsaker men lågintensivt och få så mycket som möjligt ur varje gröda kanske man rent av väljer det man odlar utifrån detta perspektiv.

Samtidigt kan vi ofta äta flera delar av grönsaken som vi inte haft tillgång till om vi köpt den på stormarknaden. Att köpa närodlat och att odla själv har flera fördelar, men rent praktiskt får man ofta mer mat, nämligen blast. Och blast är ett bra tecken på färskhet, för köper du en grönsak med blasten på har den med stor sannolikhet skördats samma dag, och ofta inom ett par timmar. Det är en härlig och kännbar bonus tycker vi. Men inte bara det, blasten är ofta både ätbar och god. För att nämna några exempel som vi skördar just nu:

•       Rödbetsblast kan användas som mangold (och ja, de är släkt)

•       Blast från majrovor och rädisor kan wokas och blir då lite mildare och mjukare i smaken, de är också goda picklade eller fermenterade.

•       Morotsblast är god rå, i pesto eller tillagad i grytor eller wokad.

•       Blast från kohlrabi kan användas som andra kålblad.

•       Fänkålsblast är god i sallader, som garnering eller som smaksättning till allt från fisk till grytor.

Allt från en ätbar gröda är inte ätbart, exempelvis rabarberblad är giftiga på grund av sina höga nivåer av oxalsyra. Så man ska inte anta att hela plantan kan ätas, men kanske inte heller anta att de delar man inte vanligen ser i stormarknaden inte är ätbara, för chansen finns att de kanske är det och är goda dessutom. Så vårt tips är att vara nyfiken när du odlar själv eller handlar hos din lokala bonde. Fråga och kolla upp, så får du säkerligen mer mat, smak och inspiration av dina grönsaker.

Förvaring

Anledningen till att man inte hittar blast på grönsaker så ofta är att de inte håller med blasten på efter skörd. Så ett bra knep är att om du inte ska använda grönsaken samma dag, skär av blasten och förvara separat för då håller båda delar av grönsaken mycket bättre. Blasten kan förvaras antingen stående i vatten eller i en plastpåse i kylen.

Vi önskar er en fin juli-månad och mycket matglädje!

 

Följ George och Alice och The Kitchen Garden på Facebook och Instagram

www.thekitchengarden.se

No Comments Yet

Leave a Reply

Your email address will not be published.