Ett par ord till

I förra inlägget tog jag upp ett par ord som man hör säkert tusentals gånger under ett liv. Jag lekte med tanken att alla stopp, nej, inte och alla förbud kanske klibbar sig fast och kan vara en av anledningarna till att negativa kommentarer väger så mycket tyngre än positiva. Det är lättare att tro på en enda negativ kommentar än tio positiva om samma sak.

Det finns två ord till som inte fick plats, men som ändå förtjänar lite uppmärksamhet.

Aldrig och alltid har jag personligen väldigt svårt för eftersom de i bråk används för att understryka en poäng, och nästan varje gång blir den meningen en lögn i samma stund som orden uttalas.

Exempelvis alla som känner mig vet att jag är lite lat av naturen. På gränsen till skitlat om man frågar någon annan än mig. Själv kan jag gå med på att jag möjligtvis kan vara en aning bekväm.

Jag och Tess har inte riktigt samma syn på vad som kan klassas som “smutsigt” hemma. Ett par gånger har det hänt att hon slutligen tröttnar och påpekar med ganska mycket gällare röst än den vanliga glada kom-ska-du-få-en-puss-rösten att jag har vissa brister i mitt sätt att ta hand om ett hushåll…

Då kan det hända att hon använder sig av orden aldrig och alltid.

Men det blir i mina öron en lögn och därmed det enda jag kan koncentrera mig på.

Jag dammsuger visst! Kanske inte så ofta som Tess, kanske inte ens i närheten av lika ofta som Tess. Men jag dammsuger!

Jag har faktiskt haft i gång dammsugaren ett par gånger. Jag vet till och med att den bytt plats från en garderob till en annan, och det var inte särskilt länge sedan. Där står för övrigt moppen också har jag sett!

Jag kan ju inte hjälpa att hon ser hemmet som smutsigt långt före mig?

I ett bråk eller tjafs används aldrig och alltid enbart för att understryka den andres skuld.

Säger man det dessutom till ungarna tycker jag att det kan bli fel. Om jag skulle säga till Noel.

-Du lyssnar aldrig på mig! Då ljuger jag ju. Han lyssnar nästan alltid på mig, men han kanske är ganska kass på att göra det i vissa situationer som t.ex. när han slänger sina kläder på golvet fast han vet att de ska in i tvättmaskinen.

Eftersom han vet att han lyssnar, men hör från mig att jag inte märker att han gör det. Kan han ju lika gärna skita i det i framtiden också.

I vårt fall med mig, Tess och dammsugaren hänger jag nog upp mig på orden mest för att jag vet att det Tess vill förmedla är sant. Hon gör så otroligt mycket mer än mig där hemma. Hon gör så in i h-vete mer än jag om jag ska vara ärlig. Jag förstår vart hon vill komma. Men det är ju så tråååååkigt! Hon verkar ju dessutom tycka att det är lite kul. Annars hade hon väl inte gjort det så ofta?

-Nä men usch! Skrev han precis det där?! Ja det gjorde han. Men den där sista meningen var på skoj.

Sanningen är att det gör ont för att jag vet att det hon vill säga är sant, även om snorungen i mig hänger upp sig på hur det kommer ur hennes mun. Och jag tycker inte om skuldkänslorna som skaver när hon säger det.

 

Jäklar vad jag kan få mycket gjort när jag fått lite skäll

Skuldkänslorna är nog en naturlig biprodukt från min slapphet.

För jag har fått väldigt mycket gjort genom åren tack vare skuldkänslorna som kommer efter en omgång skäll. Ibland undrar jag om jag till och med behöver dem för att få något gjort överhuvudtaget. Jag har städat skjul, kört till tippen, bytt handfat, klippt gräs, byggt uterum och lavat ved. Utan dem och Tess finns en liten risk att vi vadat i dammråttor och brödsmulor här hemma.

Nu när jag skrivit av mig lite, känner jag att jag nog måste ta mig i kragen och växa upp en aning. För allas skull. Ta lite mer ansvar för de tråkiga sysslorna även om de suger.

 

Projektet.

Veckans projekt är resultatet av en lite “shoppande” i skrotbingarna på jobbet.

Jag tycker att det är coolt när man bara en eller två ensamma blommor i en vas. Jag har sett ett par varianter på Pintrest och ville göra en egen variant.

Först tänkte jag göra dem av rostig plåt. Men det fanns det ingen så det fick bli rostfritt. Fördelen med det blir ju att vasen inte rostar när man häller vatten i den.

Som ni såg i förra inlägget händer det massor med kul när rostfritt stål blir upphettat. Jag använde mig av samma teknik även denna gång.

Jag värmde plåten och sedan skar jag ut tre bitar i olika storlek. (Hade även hittat en vägghängd kruka på Pintrest som jag ville ge mig på att bygga.)

Till de små vaserna använde jag mig av rostfria 40×40 rör som jag värmde och svetsade ett lock i botten på.

Till den större krukan (vet inte vad man ska kalla den) byggde jag en låda att sätta blomman i.

När allt var ihopsatt lackade drog jag över allt med två lager klarlack för att få lite mer liv i materialet.

Måste säga att jag blev riktigt nöjd med slutresultatet.

Kram på er.

Grimberg Welded design på: facebook   instagram @grimbergweldeddesign