Sommaren tar tid på sig att slå igenom i trakterna kring Squamish. Runtomkring oss syns snötäckta toppar i samtliga vädersträck, och nedanför oss ligger Garibaldi-sjön fortfarande frusen. Färgspektrat innehåller vitt och svart, grått och brunt, blått och grönt. Snö och berg, sten och stammar, himmel och barrträd.
Vi står uppe på the Black Tusk, en svart, sprucken lavakon som sträcker sig 2319 meter över havet. Det tog oss en stund att vandra hit upp, Tim i nya kängor som ska gås in och jag med mitt opererade knä och benmuskler som inte alltid är lika starka som jag vill att de ska vara. Det känns fint att stå här tillsammans, att kliva upp de sista stegen på sydtoppen ihop. Inte för att det är en särskilt hög topp eller en särskilt teknisk ansträngning att ta sig hit, utan därför att vi har gått och pratat hela vägen upp. I sex timmar har vi avhandlat vårt förhållande, petat runt i anledningarna till att vi är ihop och diskuterat vad det är som gör att vi tror att vi kanske inte borde vara ihop. Funderat högt över om vi är bättre eller sämre som människor när vi lever sida vid sida. Det känns hårt men viktigt att ta tag i dessa ämnen.
VI kliver upp på toppen och kramas, för det känns fortfarande rätt att vara Tim och Klara. Vi tror att vi mår bättre och blir bättre av att vara med varandra, och det var vansinnigt skönt att få vara brutalt ärliga mot varandra och berätta vad som skaver i förhållandet så att det går att rätta till eller åtminstone medvetandegöra problematiken. För att kunna ha sådana samtal behövs tid och en lugn omgivning, och det är just vad bergen har skänkt oss.
Att ta sig ut i naturen med sin partner, att ha nog med mat och vatten, planera för gott om tid och kanske sikta på att tälta och elda, det tror jag är nyttigt. Oavsett vad det är för samtal som då får utrymme att formas och ta plats så brukar det kännas som att det var viktigt. Det är så sällan i vardagen det finns utrymme att se tillbaka på tiden som gått tillsammans, att fundera över hur drömmarna såg ut i början av förhållandet och vad som hände sedan, om allt är som det ska eller om något behöver ändras.
Ta hand om varandra, det är en viktig del av omställningsarbetet. Hur skall vi annars orka driva de frågor vi ser är viktiga?
//klara
Fint!