Tänka stort, långt och länge!

I strax över hundra dagar har vi nu levt nomadliv. Det är med en djup tillfredsställelse som jag vaknar i vår lilla buss på morgonen, gläntar på de blommiga gardinerna för att kolla vädret, vänder mig om mot Tim som vilar bredvid. Morgonyoga? Ja! På med mjuka kläder, fram med yogamattorna, ut och leta upp en plan yta i naturen. Ibland befinner vi oss i bebodda områden, då finns det släta gräsmattor. Oftast är det knaggligare terräng runtomkring oss, där stenar, grästuvor och pinnar trycker upp i ryggen, men vad gör det när luften är klar och rymden är hög ovanför våra huvuden? Vi sträcker på våra kroppar i morgonsolen och avslutar med kort meditation. Sinnet är lugnt, det är många tankar som far runt men jag övar och övar på att släppa dem och återgå till den inre tystheten. Tänkandet får vänta.

Jag har alltid gillat att analysera världen runtomkring mig. Kanske vågar jag klassa mig själv som hobbyfilosof? Att tänka stort, långt och länge är en av mina favoritsysselsättningar. Jag vill så gärna förstå hur världen och allt däri hänger ihop så att jag själv kan vara med och skapa ett positivt avtryck under min tid på denna jord. Jag vill förstå människans roll i ekosystemen och jag vill göra en medveten skillnad i hur vi påverkar dem. Att “bara” leva, att flyta med i det som är, att tro att världen inte går att förändra, det är inget för mig. Jag är en sån där positiv jävel som verkligen känner att om jag bara lägger manken till så kan jag fixa vad som helst. Ju äldre jag blir, desto mer ödmjuk bli jag dock inför det faktum att världen är komplex, och att det inte är så lätt att greppa vad som skapar en positiv förändring i det långa loppet.

Så varför är jag då ute och reser i sexton månader? Vad har resande för relation till att skapa ett positivt avtryck? Är det inte bara dumt att flyga? Hur är livet som nomad en del av den omställning jag tror behöver ske i världen? Handlar inte omställning om att verka lokalt men tänka globalt, att vara aktiv i sin närmiljö och leva ett enkelt och tillfredsställande liv? Att bygga gemenskap, odla sin egen mat och skapa en alternativ ekonomi som inte bygger på konsumtion? Att bli biodlare, surdegsbagare, tiny-house-byggare, cykelköksledare och andelsjordbrukare, kort sagt: Att bli småskalig (r)evolutionär?

Om dessa frågor och funderingar vill jag skriva, så att ni kan få ta del av processen och förhoppningsvis finna fler öppningar till era egna frågor och svar på samma tema. Jag är ute på en lång resa för att ge mig själv tid och möjlighet att vrida och vända på perspektiven, för att genom mötet med en mångfald av natur, klimat, kulturer och människor finna olika svar, och på så vis kunna skapa en mer relevant syntes av all denna information.

Hur räddar vi världen? Behöver den räddas?

Räcker det med att vi fokuserar på att bli planetskötare?

//Klara, just nu vid Mount Arapiles I Australien

2 Comments
  1. Ju mer du reser och ju mer du ser ju rörigare blir det. Önskar dig all lycka att hitta svaret

    1. Tack Anna! Jag är benägen att hålla med om att det kan bli rörigt av att resa, men för mig gäller det nog mer om alla intryck i stunden, och har mindre att göra med vad jag kommer ha för överblick av summan efter ett par veckor eller månader. Än så länge, efter +150 dagar, så är det mer klarhet än dimma som är resultatet. Puh… 🙂

      //klara

Leave a Reply

Your email address will not be published.