Sensommar i frilandsodlingarna

Det är krispigt i luften igen. För första gången sedan i början av maj har jag satt på mig skor istället för sandaler, för att det är vått i gräset på morgonen. Jag kör runt med den tvåhjuliga traktorn med en harv påkopplad, så att vi kan förbereda bäddarna för sådden av de sista grönsakerna för i år samt gröngödslingsväxter som ska få bygga upp de andra tomma bäddarna. Under säsongen har vi plöjt, krattat, harvat… är det verkligen vägen framåt? Vad händer med jordstrukturen, med mykorrhizan, med maskarna och insekterna och bakterierna som gång på gång får sin livsmiljö vandaliserad av oss? Det kan se ut som om vi inte gör så stora ingrepp när vi jobbar med små maskiner, men nja, även om vi inte kompakterar jorden så mycket så förstör vi livsbetingelserna för alla våra odlingsmedhjälpare. Klurigt det här…

I huvudet snurrar tankarna: Vad har jag hunnit lära mig av den här sommarens odlande? Här kommer ett axplock av funderingar:

⁃ Det är svårare än vad jag hoppats att bygga in effektivitet i vad en gör för att på så vis korta ner sin arbetsdag och ha tid för mer än bara odlandet. Jag jobbar 21h per vecka, Sasha säkerligen 60-70h. Hon älskar det, men för hennes närmsta relationer är det en ansträngning att kontinuerligt mötas av ”jag ska bara…” Detta hänger naturligtvis ihop med storleken på odlingarna, mångfalden av grödor osv, men ändå, det är fasiken svårt att hitta jordbrukare som bara jobbar 9-17.

⁃ Ettåriga växter är krävande. Det var ju ingen ny info, men att få befinna sig bland rader av ettåriga grödor som ska gullas med från frö till skörd, det har verkligen varit intressant. Lite orättvist är det väl att skriva så, de flesta reder sig bra när de väl etablerat sig och många har till och med överlevt på minimalt med vatten denna torra sommar, men det är mycket ogräsrensning, uppbindning, tilläggsgödsling och bevattning som ska till för att få en frisk planta och en god skörd. Tacka vet jag perenner och lignoser 🙂

⁃ Vatten, vatten, vatten. Se till att alltid ha flera källor till bevattning. Vi har samlat all nederbörd vi kunnat från växthus och tunnlar, sparat i spänner och tunnor, hämtat vatten från en granne som skulle tömma sin pool osv. Det har varit riktigt jäkligt att känna att vattnet inte räcker till för att hålla liv i alla de växter vi vårdat. Jag tänker mycket på vad vi lärde oss i Australien kring bevattningstorn och dammar. Multipla backups, det är melodin det.

⁃ Håll fast i din plan, kika på den och låt dig guidas av vad du bestämt under vinterns planeringstid. Gör justeringar efter behov t ex med avseende på hur årets klimat blev. För mig är det enklare att hålla motivationen uppe om jag har en plan och en god ordning. Skapa strukturer för arbetet och håll organisationen av verktyg mm vid liv. Lägg inte verktyg eller fiberduk vid kanten av en bädd för att ”hämta det senare”, lägg det där det ska vara eller ta det med dig i en skottkärra. Annars har snart gräset vuxit igenom eller över, eller så har mössen och andra filurer gnagt tunnlar genom materialet. Det typen av onödigt förfall vill jag undvika. Det är kostsamt både för odlaren och för miljön.

⁃ Lär känna dina grannar. Utan folket runtomkring, phew, då vore det ensamt och tungt! Att få bolla idéer med varandra, dela en kanna presso på lunchen och ha någon att tramsa med lite då och då, eller få hjälp av vid tunga lyft mm, det är ovärderligt.

Jag står nog fast vid vad jag tänkt redan innan jag började jobba ihop med Sasha på Earthculture Farm: Om jag ska bli yrkesodlare så ska det var tillsammans med andra, och vi ska odla både ettåriga och fleråriga grönsaker, vi ska ha fruktträd, bärbuskar, nötträd och bikupor. Vi ska använda oss av och skörda tång. Vi ska jobba plöjningsfritt och naturligtvis enligt ekologiska metoder. Vi ska kunna ta semester och vi ska hellre ha ett jobb vid sidan av än gå in i väggen av att försöka odla för stora arealer. Hållbart, det betyder många saker det.

 

No Comments Yet

Leave a Reply

Your email address will not be published.