Du som läst tidigare inlägg vet vid det här laget att vi har en favoritplats i naturen. Grimsholmen ligger bara ett stenkast hemifrån.
Dit kan man åka och samla tankarna, ta en fika och ibland, om man har tur har det flutit i land underbart vacker drivved. En kall dag i februari hände just det här. Ett upprört hav bjöd på två guldklimpar i trä. Under en miniutflykt låg de där nere i vattenbrynet och väntade på oss.
En stor tung stock, eller balk och en mindre. Var de suttit eller kommit ifrån kan man bara spekulera i.
Den lilla balken visste vi direkt vad den skulle bli. Jag byggde ganska omgående en pall till hallen. Där barn och gamla kan vila rumpan medan de knyter sina skor.
Jag slipade den slät med finkornigt sandpapper på slipmaskinen och gjorde två benpar i armeringsjärn som jag fällde in i balken. Därefter lade jag på ett par lager båtlack för att få en fin glansig yta.
Den mycket större balken tog längre tid på sig att tala om vad den ville bli. Ett par veckor senare hade den bestämt sig att den ville bli två parkbänkar.
Det blev ett lite större jobb än det första. Vi blev först tvungna att klyva den med motorsåg för att få två bänkar. När det var gjort slipade vi även denna med fint sandpapper.
Jag bestämde mig för att använda mig av samma typ av benpar som till den lilla bänken. Men ville också lägga till ett ryggstöd.
Det visade sig att bänkarna skulle bli för stora för min lilla verkstad så jag fick förbereda så mycket jag kunde i verkstaden och när det var gjort flytta in svets, balkar och benpar till garaget jämte. Där inne slutade balken sitt liv som balk och började ett nytt som två parkbänkar.
Dagen efter montering åkte Tess till stan och köpte vit lacyr. När lacyren torkat lade hon på flera lager båtlack. Armeringsjärnen klarlackade vi flera gånger och för säkerhetsskull strök vi även dem med båtlack.
Jag tycker att den där mysiga dagen vid stranden blev en riktig jackpot. Vi fick frisk luft, äventyr och slutligen tre unika bänkar. Vad tycker du?