Jag vaknar av fågelkvittret, kikar ut genom myggnätet upp på ekarnas vajande kronor. Det är en stilla morgon, kastvindarna har slutat blåsa och i Modellodlingen nedanför mig ligger en lätt dimma. Det är fint att vakna här ute i det fria, nergosad i en varm sovsäck i en sakta svängande hängmatta. Jag har sovit över på jobbet i ekbacken bredvid odlingsytan.
Jobbmestrat istället för hemestrat. Tycker det är skönt att få vara själv på min arbetsplats någon gång då och då. Modellodlingens lilla yta hänger ju ihop med något mycket större, ett helt ekosystem med olika organismer som kommer på besök och rör sig genom och över min arbetsplats. Om jag aldrig tar mig tid att stanna upp och observera vad som sker i omgivningen så kommer jag missa viktiga interaktioner och möjligheter. Därför har jag cyklat runt i närområdet kvällen innan, ätit blåbär och badat, smakat på den första mangolden och grönkålen till middagen, och hängt upp min hängmatta mellan två stadiga träd. Jag ser harar skutta fram, en ormvråk flyga förbi, hittar gryt i de sandiga blockslänterna i skogen. Är det rävens? Måste fråga någon annan, men just nu är det bara jag här.
Puh.
Jag behövde få vara lite själv, ha hela platsen i fred, få tänka utan att ha ett mål. Läser boken “Dirt, the erosion of civilizations” av geologen David R. Montgomery, och den boken sätter myror i skallen på mig. Jord, det är ett så jädra viktigt ämne att förstå och relatera till på många plan som odlare och människa! Kan också rekommendera titlarna “A soil owners manual” och “The soil will save us” för den som vill lära mer, skaffa sig en djupare inblick i hur vi kan förändra vårt jordbruk i en regenerativ riktning.
Just den här veckan har jag också haft turen att få börja skola in en jätteduktig praktikant i jobbet på Modellodlingen. Agnes pluggar till trädgårdsingenjör på SLU och ska göra sommarpraktik på gården i sex veckor. Två av dem ska jag få ha semester, så nu har vi först tre veckor tillsammans då jag ska lära ut odlingens upplägg så att Agnes står trygg under de veckor jag är borta. Det känns både enkelt och komplext. Det jag gör i år är ju att utveckla hela platsen och det arbetet kan jag inte lägga på Agnes, men däremot skötseln av det som redan är etablerat. Och det börjar bli en del nu. 12 bäddar är planterade och klara, ytterligare 8 kommer vi att plantera under nästa vecka. Varje bädd är 20×0,75 m, vilket ger en nuvarande odlingsyta på 300 kvadratmeter. Där finns salladslök, purjolök, grönkål, svartkål, kålrabbi, broccoli, sallat, tomater, basilika, persilja, tomatillo, sockerärtor och brytärtor, purpurbönor, morötter, röd- och gulbetor, koriander. Kvar i pluggbrätten på väg att planteras ut har vi squash, pumpa, gurka, chili, paprika, sallat, fänkål, störbrytbönor, indiankrasse och ringblommor. Jag satsar på att få ut ganska många olika grödor för att skapa en bra provuppsättning att få feedback på inför nästa säsong. Fler tomater, färre bönor? Kålrabbi, blä eller mmm!?
Det handlar samtidigt om att börja förstå platsen, vad funkar bra att odla just här? Jag har t ex bara några få radmeter med rotfrukter eftersom vi brutit vall i år och hittat många harkrankslarver och knäpparlarver som levt i gräsrötterna. De behöver ju ny mat nu, så då mumsar de gärna på rotfrukter. Kul för dem, synd för mig som vill kunna skörda friska grönsaker. Den kyliga säsongen har också hållit nere tillväxten och många grödor är långsammare än vanligt. I ett forum för småskaliga grönsaksodlare nämns 2-3 veckors förskjutning av skörden för de allra flesta grödor bland odlarna här kring Västergötland. Intressant.
Jag längtar redan efter nästa odlingssäsong, så är det att odla. “Nästa år, då ska jag…”
Eftersom den tanken ofta kommer är det extra viktigt att ta sig tid för att stanna upp och stanna kvar, se allt jag och kollegorna kunnat åstadkomma under denna första halva av året. Det är inte så illa pinkat!
Klara
PS. För den som vill veta mer om vad vi gör under en arbetsvecka så går det bra att följa @modellodlingen på Instagram.