Jag har upptäckt att det är i de korta ögonblicken jag känner att jag verkligen lever. När autopiloten stängs av och jag får styra själv en liten stund. Så här års är det inte svårt att hitta dem. Solen skiner, vinden är varm, grillen är igång nästan varje dag och kvällarna är underbart långa. Ungarna mår bra, de hoppar studsmatta, har vattenkrig och kör moppe. Mor i huset springer runt sommarklädd och gyllenbrun. Vi har landat ännu mer som en riktig familj. Det har gått smidigt över lag, men vi har ändå varit två familjer som lär sig att bli en.
Jag har haft turen att få skriva denna gästblogg. Den har betytt mycket för mig och gett mig en möjlighet att få sätta ord på alla tankar som far omkring i mitt huvud hela dagarna, skrivlusten bara sprutar. Med andra ord, det känns som att det går bra nu.
För tillfället är målet att stänga av autopiloten lite oftare och identifiera positiva ögonblick som uppstår flera gånger om dagen om jag är tillräckligt uppmärksam. I morse när jag som vanligt gick upp för att gubbkissa vid fem, hann jag till exempel med att se hur vacker Tess är när hon sover. Hon ser så fridfull ut, en livs levande ängel. Och hon har valt mig?!
Samtidigt som allt går så lätt vet jag att jag får kämpa igen när hösten och mörkret kommer och grådasket lägger sig som ett tjockt täcke över landet. Det är mörkt när man går till jobbet och mörkt när man går hem. Man lämnar och hämtar på skolan, tränar, lagar kvällsmat och sjunker slutligen ner i soffan och slumrar framför tv:n. Autopiloten är i gång dag ut och dag in. Men om jag har förberett mig väl, kanske det inte blir riktigt lika motigt denna gången.
Ett bryskt uppvaknande
Efter att jag skrivit raderna ovan hände det saker i vårt liv som verkligen fick mig att vakna till och reflektera över vad som egentligen är viktigt i mitt liv. Noel krockade med moppen. Han körde rakt in i sidan på en bil och bröt både lårben och alla ben i foten som går till tårna. Han har legat nästan två hela veckor på sjukhus, opererat låret två gånger och foten en gång. Trots detta hade han en otrolig tur. Han hade faktiskt lika gärna kunna dött. Som pappa är det en fruktansvärd tanke men samtidigt en källa till otrolig tacksamhet för vad man har och att han kom så lindrigt undan.
När han låg i ambulansen och skrek av smärta samtidigt som han ropade till både mig, Tess och sin mamma hur mycket han älskar oss fick vi alla en iskall påminnelse hur skört livet är. Att det varken är bilen vi kör, prylarna vi vill köpa, rutor på magen eller hur mycket pengar vi tjänar som är det viktiga. Det verkligt viktiga är att de vi älskar mår bra, att vi har varandra. Allt annat kommer i andra hand.
Detta har fått mig att fundera på en massa saker. Bland annat varför det är så kul att återbruka och att bygga prylar hemma? Och när jag njuter av det som mest? Ibland kan jag få sådan feeling ute i verkstaden, att tiden bara flyger förbi och jag glömmer att både äta och dricka.
En av anledningarna kan vara att det är mitt sätt att leva i nuet. Autopiloten är helt avstängd.
En annan kan vara att jag mår som bäst av det när jag kommit på något att ge bort till någon annan. Antingen det är till Tess eller en present åt en vän eller släkting. När jag får ge bort lite av mig själv blir jag inspirerad och får ut mest av mina projekt. Samtidigt älskar mitt ego att höra hur duktig jag är. Säg någon som inte gillar det?!
Ett lysande projekt
Det senaste projektet är just en present. Två för att vara mer exakt. En 80års present och en 50+present. Till en underbar mormor och en fantastisk svärmor, som båda älskar att arbeta med händerna lika mycket som jag. De är näst intill världsmästare på att knyppla.
Vi har länge tänkt att vi borde ge dem varsin lampa som de kan ha jämte sig när de pysslar.
Äntligen hade vi hittat en design som funkar. Det är i princip ett plagiat av en redan existerande läslampa men med lite mer återbrukstänk.
Till vår lampa har jag använt mig av 12mm armeringsjärn, två rörstumpar som passar över armeringsjärnen och en kakburk i plåt.
När allt var svetsat och klart lackade jag allt med svart sprayfärg.
Grimberg Welded design på: facebook instagram @grimbergweldeddesign