Konsten att ”sjösätta” egen båt

Vatten – källan till allt liv! Hav, sjö, flod och porlande bäck – alla är de livsviktiga, rogivande och mytomspunna. Jag älskar vatten! Att promenera, rida eller vila i dess närhet, spelar ingen roll! Samtidigt har jag en stor respekt för djupa vatten och de vidunder som bor uti det! Ty jag är ingen Jacques Mayol som med liv och lust fridyker med späckhuggare utmed Hurtigrutens farled, inte heller en kreatör av avancerade konster i böljan blå, a´ la Esther Williams!

Men jag blir salig av en fin snorkeltur i ett lagom grunt strandrev, då ligger jag i tills jag skrumpnar och min familj för länge sedan tröttnat och lämnat kvar mig i spat´!

Skärgårdsliv

Min familj och jag har förmånen att få följa med ut i Göteborgs skärgård, ibland, på sommaren. Det är ljuvligt med solvarma klippor, kluckandet mot båtens köl och doft av tång!

När du är mitt i den sköna skärgården (och du har turen att pricka in en dag med sol och med temperatur över 20 grader) ja, då är till och med svedan efter havstulpan och brännmanet smått pittoresk! Det är fantastiskt att äta middag på klipporna – trots att glas och tallrik far iväg nedför hällen likt en husgerådens Ingemar Stenmark! Och ingen annanstans rycker du bara på axlarna efter att du satt dig i en präktig och pinfärsk måslort!

Den effekten har vatten på mig; jag blir lugn, obekymrad och sorglös. I närheten till havet längtar jag hett och innerligt efter en klassiskt gul regnkappa med tillhörande sydväst! En sådan där av gammalt snitt, som är stel och svår att röra sig i, ni vet? Med låga, kippande gummistövlar, pipa i mungipan och ett knippe nyfångad makrill i näven så är jag redo att hoppa iland och röka firren till middag! Den inmundigar jag sedan på bänken vid min sjöbod (fortfarande i min gula kappa) och ser på när, den lika gula, solen sjunker ner i havet.  Allt medan julikvällen blir till julinatt.

Jag har varken gul regnkappa, ett knippe makrill eller sjöbod! Inte heller någon båt! Men eftersom jag har gott om fantasi och spillvirke ska jag nu vägleda er i den ädla konsten att bygga en egen båt!

Innan jag axlar uppdraget som er båtsman och lotsar er vidare låter jag Monica Zetterlund inspirera oss på färden!

Få röster är som hennes, hon som önskar att hon kunde göra ett slag, snöra ett stag och slöra en sommardag! Sången förnimmer saltstänk, stickor i foten från gisten landgång och landaren som värmer när du når din hamn- om du lyckats angöra din brygga, förstås!

 

Johannah, byggd av kärlek

En av de finaste saker jag byggt, är min Johannah! Hon kom att bli betydelsefull av den enkla anledningen att hon byggdes med en stor portion kärlek till en vän!

Som vanligt började en tanke gro efter att jag fått frågan av min vän om att vara hennes tärna och därmed medansvarig för möhippan. Lika bunden som jag är till landet, skogen och jorden, lika bunden är min vän till havet och skärgården! Temat på hippan blev därmed så självklart!

Som vanligt kom idéerna efterhand, anpassat efter det jag hade hemma i uthus och förråd, det är så jag funkar! Det tillkom vissa nya inköp på vägen, men i Johannah´s fall är det allra mesta i tillverkningen återbruk. Lösningar och nya påhitt kom längs vägen!

 

Material

  • 2 pallkragar, storlek 120 x 80 cm
  • Gammal fasadpanel/spillvirke
  • Tre rejäla gummihjul
  • Styrspak/draghandtag i järn, vinkeljärn till fören
  • Bambustavar, snöre, champagnekork
  • Obehandlat kvastskaft och snöre
  • Repstump
  • Hink
  • Resttyger och snören
  • Hobbylack och pensel
  • Krok
  • Drivved
  • S-krok, kroköglor och gamla klädkrokar
  • Tomma trådrullar i trä

 

Det började med pallkragar! De blev över efter ett trädgårdsprojekt, obehandlade och patinerade. Jag ville få fram formen av att båten hade en tydlig för, så en kortsida kapades på mitten och fästes ihop så de bildade en lagom spetsig ”nos”.

Båtens skrov byggdes av två pallkragar på höjden där jag passade in en sittbräda mellan de två kragarna, lät sittbrädan sticka ut några cm för att klara vikt från en vuxen eller två barn.

Botten/durken sattes ihop av återvunnen fasadpanel som vi sparat, de sammanfogades med reglar. När skrov och botten skruvats ihop var själva båtkroppen klar.

Jag hade bett min tusenkonstnär till far att svetsa ett rejält draghandtag samt ett vinkeljärn till förens nos. Dessa målades med vit hammarlack.

Vi hade gamla gummihjul sparade, Johannah fick ett svängbart fram och två fasta hjul bak.

En bit framför sittbrädan borrade jag hål i durken för masten (kvastskaft), den fick en ögla längst upp för flagglinan att löpa i. På mastens nedre del skruvade jag fast en äldre trådrulle i trä som fäste till linan. Sjöflaggan (bokstaven J) syddes av resttyger och jag fållade in en bit kraftig ståltråd i flaggans överkant.

Jag är barnsligt förtjust i att måla saker på plana ytor, för att sedan addera någon detalj som sticker ut och ger en tvådimensionell känsla! Båtens livboj gjorde jag på detta sätt; målade först bojens rödvita kropp med vattenfast hobbylack. När den torkat ordentligt tog jag en repstump som fästes med kabelklämmor i metall, längs bojens ytterkant.

Båten fick två olika typer av skyltar, två främre med sitt namn målad på en bit spillvirke och en ”Soon Married” skylt i aktern, gjord av en bit drivved.

Det skulle inte bli mycket makrill till middag om Johannah inte hade ett rejält metspö! Framför allt var det en av brudens sysslor; att fiska upp olika uppdrag under dagen!

Metspö:

En grövre bambustav med snöre, krok av trubbig s-krok där jag knep ihop en sida till en stängd ögla.

En bit upp på snöret, från kroken sett, trädde jag på ett flöte.

Flötet tillverkades av en champagnekork (bruden älskar skumpa) som målades med hobbylack.

Långt ned mot spöets handtag skruvade jag i en liten ögla som kroken fästes i när man inte metade.

I fören på båtens insida skruvade jag upp två trådrullar i trä, uppe vid relingen; här ställde man metspöet när det inte användes.

Och om man metar vill man ha fångst! I en gammal mjölkhink fiskade bruden upp mången fisk, den ena efter den andra, fylld med mer eller mindre möjliga uppdrag!

Jag hade bland annat gamla jeans som barnen vuxit ur, klippte ut enkla fiskformer som jag sydde ihop hela vägen runt utom vid firrens mun, där jag fäste en bit snöre och lät den vara öppen. Firrens ögon målades med hobbylack.

När fisken hade fyllts med ett uppdrag åt bruden, stängde jag ”munnen” och knöt ihop -snöret gick sen att fästa på metspöets krok!

Jag gick all in, det gjordes fiskekort för bruden att fylla i, hon fick unika sjökort, old school tatuering, handvirkad skepparmössa och en vintage-ask från KSSS (Kungliga Svenska Segel Sällskapet) som var fylld med lakritspipor!

Det blev sannerligen en dag att minnas!

Vi lämnade helt säkert några oförglömliga minnen lite varstans i Stockholm, denna strålande vackra  junidag! Under nästan två dygn förflyttade Johannah en blivande brud med sällskap från Gärdet, genom Djurgården ner mot kungliga slottet för att slutligen stäva ut mot Waxholm.

Fast till Waxholm tog vi lift med Waxholmsbolaget, då jag måste understryka att denna båt bör stanna på torra land!

Vi har lagt till i Waxholm

Johannah byggdes till en mycket kär vän som jag ville ge något annorlunda till, något jag skapat med händer och hjärta! Jag ville att den skulle finnas kvar som ett minne, ett minne hon kunde få användning av efter bröllopsfestens slut och när vardag tog vid!

Så båten blev kvar hos bruden, fortfarande stävar den ut från en björkallé på Ingarö, ner mot vattnet och badbryggan. Numera sitter brudens två döttrar i sittbrunnen, med picknickkorg och metspöet i högsta hugg!

För till just detta passar en Johannah helt perfekt, man får med sig både packning, solbrända sommarbarn och metspö. Och får ni fisk på kroken är mjölkspannen redo att fyllas!

Njut av det som är kvar av denna julimånad, lägg an och angör vid en brygga eller skogsglänta, spill vinbärssaft åt myrorna och glöm bort den torraste biten av bullen så att måsen får känna sommarglädje, den också!

Ta hand om varandra så ses vi åter när det är dags för det stora kräftkalaset i augusti!

Skepp o´hoj! / Frida

No Comments Yet

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Dagg är en positiv plattform som tror på kraften att gå samman och gemensamt förändra en situation. Vårt mål är att skapa mer medvetenhet för en hållbar framtid.

Ansvarig utgivare och chefredaktör Linda Tengvall
info@magasindagg.se

magasindagg
magasindagg
Followers Following