Det högresta landet Nepal förbluffar världen med sin skönhet. Med Himalaya som ryggrad erbjuder Nepal hisnande äventyr längs Mount Everests bergväggar, djupdykningar in i de täta regnskogarna och möten med människorna på de öppna risfälten. Men landet är också klassat som ett av de mest underutvecklade länderna i världen med låg utbildningsnivå och en svår problematik i jämställdhetsfrågor. För Charlotte Mellkvist och David Geiser var det alla dessa komponenter tillsammans som lockade dem att flytta hit. Med stort hjärta, mycket mod och ett enormt driv startade de hjälporganisationen HATTIHATTI som blivit en trygg språngbräda för flera av Nepals utsatta kvinnor.
Deras vägar möttes på en flygplats i Detroit. Både Charlotte och David skulle tillsammans med en grupp ungdomar delta i organisationen Up With Peoples arbete där de under 6 månader skulle besökta 10 olika länder. När de kom tillbaka till Sverige var de ett par och flyttade till Stockholm. Men ingen av dem kände sig redo för det tillrättalagda livet i Sverige, de hade mer att ge. De började istället planera nästa äventyr. De startade en egen hjälporganisation i syfte att kunna samla in pengar och utföra mikroprojekt och tog kontakt med sin Nepalesiska kompis Bijeysh Ranjit som de lärt känna under den tidigare resan. Nepal hade sedan länge varit ett drömmål för dem båda och i augusti 2014 flyttade de till Katmandu. Den första tiden bodde de hos sin vän.
-Vi blev verkligen välkomnade in i den Nepalesiska kulturen med öppna armar, ler Charlotte.
Men det blev ett omtumlande miljöombyte. Den kaotiska huvudstaden pulserade av liv och rörelse, fylld av kryddiga dofter och hetsig trafik.
-Det blev en käftsmäll av intryck, skrattar David och menar då bland annat både de många fascinerande högtiderna och de till en början enerverande strejkerna.
David hade redan hemifrån fått jobb som lärare på universitetet i Katmandu. I Nepal är det däremot ovanligt att kvinnan i hemmet arbetar så många ögonbryn höjdes när Charlotte inte nöjde sig med att vara hemma fru.
-En dag besökte vi en härlig marknad och blev sugna på att själva sälja något där främst för att kunna finansiera fler välgörande mikroprojekt. Vi tänkte igenom våra färdigheter och kom fram till att vi var väldigt bra på att göra chokladbollar, skrattar Charlotte.
Charlotte skred till verket och de svenska chokladbollarna blev en succé som till och med hamnade på dessertmenyn på en av Katmandus restauranger. Men det var ju inte för att tillverka chokladbollar de flyttat till Nepal. Genom kontakter fick de tag i en arbetslös, ensamstående kvinna som kunde ta över chokladbollstillverkningen och på så vis gav de kvinnan egen sysselsättning där hon kunde tjäna egna pengar och försörja sin familj. Detta var det första lilla steget till att hjälpa kvinnor in i arbetslivet och milstolpen till vad deras hjälporganisation, HATTIHATTI, är idag.
Genom sin hjälporganisation samlade de in pengar i Sverige och via en blogg redovisade de hur pengarna använts.
-I det första skedet köpte vi till exempel fotbollströjor, skor och bollar till barnen på gården, berättar David. Men arbetet utvecklades snart till något större, som stärkte kvinnor och gav dem möjlighet till arbete. Charlotte och David döpte sin icke vinstdrivande organisation till HATTIHATTI, där ordet “hatti” betyder elefant på nepali, ett djur med stort hjärta som lever i flock och tar hand om varandra.
Deras vision var att organisationen skulle fungera som en språngbräda till eget företagande, likt en yrkeshögskola där utbildning ger yrkesfärdigheter. När de utvecklade idén bestämde de sig för att satsa på återbruk och hållbarhet, något de båda två brinner för och anser är ett ansvar alla bör ta i samhället samtidigt som det ger ekonomiskt vinning.
-Vi funderade på om det fanns något överblivet material som vi kunde omvandla och på så vis även hålla nere kostnaderna. Vi kom på att saris är något de flesta nepaleser har hemma så vi bad folk donera, berättar David.
Saris är ett klädesplagg som traditionellt bärs av kvinnor i denna del av Asien. Ett draperat plagg som kan bestå av över 5 meter tyg. Ett sådant långt stycke tyg kan räcka till mycket. Charlotte och David provade att tillverka kimonos och flugor, vilket visade sig väldigt lyckat.
Pusselbitarna började falla på plats för hur organisationen skulle vara verksam. Symaskiner och utbildningsmaterial köptes in och till HATTIHATTI-kontoret, volontärer anslöt sig för att vara en del av organisationen, det som fattades var elever. Med hjälp av en annan organisation fick Charlotte och David hjälp att rekrytera kvinnor som på något sätt varit utsatta för våld, exkludering i samhället eller befann sig i ekonomisk kris. Kvinnor som tidigare jobbat inom slavliknande förhållanden fick nu chansen att få kunskaper inom syteknik och erfarenhet av entreprenörskap.
-Vi driver ingen fabrik utan en textilutbildning kopplat till teoretiska ämnen som engelska och matte. Vi förbereder även kvinnorna för eget företagande och har även workshops i jämställdhet och sanitet vilka är eftersatta ämnen i Nepal. För att uppmuntra dem att tänka själva och öka sitt självförtroende har vi varje vecka en kreativ dag då de får skapa egna plagg som vi sedan testar att sälja, förklarar David.
Av en donerad sari skapas två kimonos och spillbitarna räcker till en fluga med tillhörande näsduk och hårband. Här tillverkas även andra plagg som passar den nepalesiska marknaden.
– I varje produkt från HATTIHATTI finns en märkning som visar exakt vem som tillverkat produkten. Kunden kan gå in på hemsidan och läsa om personen som tillverkat just det plagg kunden håller i sin hand, förklarar Charlotte och menar att varje kvinna ska kunna känna stolthet i vad just hon skapat.
Hela organisationen finansieras genom donation. Varje sömmerska har ett utbildningsbidrag som täcker deras basbehov under en månad. HATTIHATTI betalar även kvinnornas barns utbildning. Ambitionen är att kvinnorna stannar i omkring ett år, vilket är utbildningens längd. När de känner sig redo att starta eget företag får de ett startkapital i form av en symaskin, symaterial och ekonomisk hjälp till två månaders hyra för en lokal. Under två år har organisationen utbildat sju kvinnor och två av dem är igång med eget företag. Här finns också en heltidsanställd projektkoordinator, samt deltidsanställda inom marknadsföring, design samt utbildning, vilka alla arbetar för att hjälpa kvinnorna i utbildningen och för att sköta organisationen på plats i Nepal.
Idag är organisationen HATTIHATTI medlemmar och landsambassadörer åt den internationella rörelsen Fashion Revolution. Denna rörelse uppmärksammar textila produktioner som arbetar för en rättvis, transparent och hållbar textilbransch. Den anordnar föreläsningar, workhops och utbildningar inom hållbar syteknik.
-Vi är ingen stor organisation men vi hoppas det vi gör ger ringar på vattnet, säger David.
Grundarna till den icke vinstdrivande hjälporganisationen HATTIHATTI är: Charlotte Mellkvist och David Geiser. Hon är utbildad Kvalitetstekniker inom hållbar textil och jobbar idag på Vagabond som designkoordinator och han är lärare inom SO och arbetar på högstadiet Önneredsskolan i Västra Frölunda. Charlotte och David bor i Göteborg sedan de flyttade hem från Nepal 2015.
Att starta hjälporganisation i Nepal: är förhållandevis lätt men vid registrering märker man av korruption. Är man västlänning tar det mycket längre tid och kräver mer pengar. Språket är också ett hinder, men den gemensamma viljan att göra skillnad tar över. Samarbetsviljan är stor i Nepal och folk delar mer än gärna med sig av goda, företagsamma idéer och samarbetar hellre med varandra än att se varandra som konkurrenter.
De starkaste intrycken från Nepal: var när landet drabbades av jordbävningen 2015 och det redan underutvecklade landet fick ett svårt slag. Men i krisen hjälptes alla åt på ett fantastiskt sätt, inte regeringen utan folket på gatan. Efter jordbävningen behövde landet ännu mer hjälp och vi är glada att kunna fortsätta vårt arbete där. Åter igen visade medmänskligheten sin mäktiga styrka och hoppet lyste fram när det stundvis kändes hopplöst. Vi är oerhört glada att vi stannade kvar för att se hur landet reste sig på nytt för att fortsätta sin långsamma väg mot ett bättre samhälle.
Framtida planer för HATTIHATTI: Vi har sedan start haft målet att vara en byggsten i ett mer jämställt samhälle i Nepal där alla, oavsett kön, religion sexuell läggning, etnicitet eller bakgrund har lika rättigheter. Vi hoppas inom de närmsta fem åren kunna expandera och ta in minst 5 till kvinnor till vår utbildning.
Tips till den som ännu inte vågat fullfölja en hjälporganisationsdröm: Det värsta som kan hända är att det inte blir som du tänkt dig, men då har du i alla fall försökt och vem vet, du kanske hamnar på ett sidospår som är mycket bättre än din grundtanke. Vår tanke började med chokladbollar och vandrade vidare till utbildning inom hållbar syteknik. Med det sagt: Den färdiga bilden är svår att se från start, pusselbitarna lägger sig en efter en när man prövar sig fram. Vår lärdom är att man ska våga försöka!
Donera pengar till HATTIHATTI: Som icke vinstdrivande organisation får vi vårt finansiella stöd via försäljning och sponsorer. Vi söker ständigt sponsorer i form av privatpersoner eller företag som antingen vill ge månadsbidrag eller ett engångsbelopp, allt uppskattas och går oavkortat till vår utbildningsverksamhet och sömmerskornas utbildningsbidrag.
Vill man vara med och stötta oss kan man bidra via följande sätt:
Swish 1234701884
PG 739988-4
Hemsida: www.hattihatti.org