Långsam rörelse mot Lysekilshalvön

I femton års tid har jag tänkt att Lysekilstrakten i Bohuslän, där vore fint att leva. Efter många ung-vuxen-krumbukter, stort ifrågasättande och ett starkt relationsbygge med min klättrande Tim så var det ä n t l i g e n dags att våga och kunna köpa ett hus på Lysekilshalvön. Jippi!

 

 

 

 

 

 

 
I denna kåk från 43′ med anor längre bak i tiden har en enveten dam vid namn Astrid bott i hela sitt liv. I höstas flyttade hon till ett äldreboende och huset där hon levt i 75 år skulle få byta ägare. Till vår stora förtjusning vann Tim och jag budgivningen, skrev kontrakt och fick tillträde vid Kristi himmelsfärd.

Nu kommer vi att bo kvar i vår kolonistuga och jobba i Göteborg tills den dag då vi renoverat klart de stora delarna, värmesystem, el, golv osv, men sen ska vi leta jobb uppåt och flytta från den stora asfalterade staden till det lummiga, kvittrande landet bredvid Gulmarns salta vatten. Vi kan cykla till klätterklipporna och badklipporna, vi kan odla i trädgården på >2000 m2, vi kan hänga med andra livsbejakande bohuslänningar och vi kan elda i kaminen under kalla kvällar.

Detta år bjuder verkligen på kraftiga svängningar. Nytt jobb, armbåge ur led, graviditet, husköp, missfall. Kan inte annat än att känna mig tacksam för allt, jag har lärt mig så mycket i år. Ökat på min egen resiliens. Stått på mig i att dra gränser för hur mycket jag kan mäkta med att åstadkomma på en och samma gång.

Endless opportunities lies ahead!

 

No Comments Yet

Leave a Reply

Your email address will not be published.