Mångfald är metoden för takodlingen i Mumbai

Det är dags för andra delen i vår serie om takträdgårdsodlingar i Indien, då vi denna gång följer med trädgårdsmästare Karl-Johan Fabó till Mumbai.

På Muhammed Ali Road i Mumbai, över 20 timmars tågresa från Bangalore, går jag upp för en robust trätrappa som leder till ett av bostadshusens tak. Här träffar jag Aditi Punj, en ung Mumbai-född antropolog och självlärd takträdgårdsodlare.

Aditi Punj med vant grepp om sekatören.

Tillsammans med fyra medarbetare driver hon företaget Fresh & Local som bland annat sysslar med trädgårdsdesign, anordnar föreläsningar och håller i odlingsprojekt med skolbarn. Vi befinner oss i deras pilotprojekt – Flyover farm som är en takträdgård och ett utbildningscenter där de organiserar workshops, håller föreläsningar, har försäljning av takodlade produkter och med jämna mellanrum håller öppet hus för allmänheten.

Alla tre dimensioner nyttjas. Här i form av en improviserad ampel där små nysatta pluggplantor får växa till sig.

Jag blickar snabbt över odlingen och ser bananplantor, papayaträd, granatäpplen, sockerrör och krukor med helig basilika tätt samsas om sin tillvaro. De odlar ett 40-tal olika växtslag och Aditi menar att ett av knepen för att minska omfattningen av skadeangrepp är att bygga upp en mångfald av olika växter. Här odlas i flätade tvättkorgar, krukor, hinkar, backar, säckar och amplar och i ena hörnet står en box med vermikultur där daggmaskar föds upp.

Aditi Punj, på Flyover Farm, visar deras vermikompost där daggmaskar föds upp.
Kompostsystem på Flyover Farm indelat efter veckodagar där de boende i flervåningshuset lämnar sina matrester. När en back är full flyttas det ned ett steg och en tom back staplas ovanpå.
Himmelsärt används till örté och ger vattnet en syntetisk färg.

Hon knipsar av några intensivt blåa blommor från en klängande himmelsärt och låter blommorna dra en stund i varmt vatten. Färgen som träder fram i te-glasen ger nästan ett syntetiskt intryck. Över en kopp örtté berättar hon om sitt jobb som också är hennes stora passion. Flera i bostadshuset har kommit att bli involverade i odlingen och Aditi berättar om värdet av möten mellan människor i olika åldrar förenade kring sitt gemensamma intresse. Hon menar att platsen, förutom att tjäna som en välbehövlig oas bortom stadens brus, även ger förståelse för kopplingen mellan mat, miljö och samhälle.

Här skymtas bl.a. banan, papaya, granatäpple och citrongräs. Att skapa mångfald håller skadeangreppen nere.
Det inhemska moringa-trädet, Moringa oleifera, även kallat drumstick tree, är lätt att ta sticklingar på. Både de näringsrika löven och de långa fröbaljorna på detta torktåliga träd används som föda. Dess frön har även visat sig kunna rena vatten.

I Mumbai delas året in i tre årstider: sommar, monsun och vinter. Det gäller att ha koll på vad man kan odla under respektive årstid för att maximera sin skörd. Jag får berättat att när det är monsun så trivs flertalet växter ur gurkfamiljen, såsom pumpa, flaskkurbits, gurka, bittergurka och ett antal arter ur luffasläktet. Även växter som okra, sallatsipomea och ett antal bönor frodas under denna period. När deras vinter kommit så odlas mycket rotfrukter som rädisa, morot och kålrabbi samt flertalet kålväxter och andra slags bladgrönsaker.  Under den brännande sommarsolen begränsas utbudet, men då kan bland annat amarant, bockhornsklöver och malabarspenat odlas. Sen finns även de växter som trivs året om och dit räknas bl.a. aubergin, citrongräs, chilipeppar, basilika och aloe vera.

Frösådder skyddas mot den brännande Mumbai-solen samt fåglarnas aptit. Under nätet döljer sig asiatiska bladgrönsaker, sallat och kålrabbi.
Aubergine som mognar i väntan på fröskörd.

Text & Foto: Karl-Johan Fabó

 

No Comments Yet

Leave a Reply

Your email address will not be published.