Då och då kommer det stunder när livet bjuder en på insikter som man egentligen redan har, men som jag tror att man inte tänker på därför att det kan bli lite bökigt. Så funkar nog jag i alla fall.
Man får ju egentligen inte klampa in i vuxna människors privatliv och ifrågasätta hur de väljer att leva sina liv, det är på något vis en oskriven regel. Du ska sköta ditt och jag mitt. Vi pratar gärna om andra människors tokigheter bakom deras rygg, men skulle aldrig komma på tanken att ta det direkt med dem.
Fast så finns det personer som inte alltid verkar bry sig särskilt mycket om denna oskrivna regel. De kan säga vad de tycker om vem som helst och har inga problem med att ta det direkt med personen det gäller. Vissa går på som en bulldoser och verkar inte bry sig ett dugg om eventuellt sårade känslor efteråt så länge hen har fått lätta sitt hjärta.
Sen finns det andra som kan konsten att lägga fram sina observationer på ett snyggt sätt som varken förminskar eller får den andre att känna sig som om den blivit påkörd av tåget. En sån person verkar vi ha fått som granne. Hon heter Linda och är väninna och arbetskamrat med Tess, och nu även vän till mig.
För någon vecka sedan när damerna umgicks här hemma fick de helt plötsligt för sig att organisera om i skafferiet. Det är definitivt inte det första jag skulle tänka på som en rolig aktivitet om jag hade en polare hemma på kaffe. Men som tur är vi alla olika och djupt inne i dessa underbara kvinnor bor det två små blåhåriga tanter på 80+ som går igång på skurmoppar, småkakor och sköljmedel. Det sista gäller dock inte Linda, det är tvättnötter som gäller för henne nu för tiden.
Under omorganisationen av skafferiet noterade Linda att vi troligtvis inte har någon jättekoll på vad vi har och inte har i detta skåp. Där fanns både dubbletter och trippletter av allt möjligt. Dessutom hade datumstämpeln passerat med ett eller två år på några av produkterna. Detta hade hon kunnat strunta i som de flesta andra och allt hade fortsatt precis som vanligt, men det gjorde hon inte.
När skåpet var organiserat frågade Linda om vi egentligen har någon koll på hur mycket pengar vi lägger på mat varje månad? Det visste inte Tess riktigt och det gjorde inte jag heller. Jag antog naivt att vi kanske lade mellan 4-5000kr/mån på mat. Linda uppmanade oss att kolla utgiftskollen på internetbanken från oktober till december. Där ligger de flesta utgifter organiserade i kategorier och man kan enkelt se hur mycket pengar man lägger på varje kategori. Det visade sig att min gissning inte stämde på långa vägar. Jag vill inte säga hur mycket pengar vi lägger på mat för det är pinsamt, men så mycket kan jag säga att 4-5000kr räcker inte.
Sedan gjorde Linda något oväntat och det som fick mig att haja till och tänka på hur jag själv agerar när jag gång på gång tjatar på barnen att de måste bli bättre i vissa situationer. Istället för att bara påtala det uppenbara att vi i princip bara handlar på impuls, erbjöd hon sig att hjälpa oss att få ner våra matkostnader genom att visa oss hur hon gör.
Nu hade vi såklart ett val, vi kunde bli stötta och tycka att hon inte ska lägga sig i sånt som inte angår henne. Eller tacka ja till hjälpen och ta chansen att spara några extra kronor varje månad. Vi är inte speciellt tjuriga någon av oss och tackade naturligtvis ja. Nu väntar en spännande tid för att se hur mycket vi kan pressa ner vårt matkonto.
Min lärdom från skafferiorganisationen förutom att jag och Tess borde bli mer medvetna om våra utgifter är att, om jag ska kritisera och komma med pekpinnar till någon som jag tycker om, kan jag faktiskt erbjuda mig att försöka hjälpa till också. Förändringen kanske blir lite lättare för den andre personen då.
Nu återstår bara att försöka tillämpa denna insikt på 15-åringen här hemma. Försök få en flummig tonåring med manjana-manjana-tänk att slänga in sin smutstvätt i tvättmaskinen istället för att låta den ligga på golvet eller sparka in den under sängen. Är inte helt säker på att det kommer lyckas bara för att jag erbjuder mig att visa honom hur man gör…
Projektet.
För att göra vårt nya uppgraderade liv lättare som medvetna livsmedelskonsumenter har jag gjort en kom-ihåg-tavla med återbrukstema. Där ska vi skriva upp det som tar slut eller saknas när vi märker det saknas och hålla oss till den listan när vi åker till affären. Det som jag hoppas är bra med denna tavla är att vi kan riva av inköpslistan och ta med den till affären när det är dags.
Jag samlade ihop:
- 1st fast skift nyckel
- 1st bräda från en trasig pallkrage
- 1st gammalt bågfilsblad
- 2st muttrar och 1st gängstång.
- 4st skruv och 4st muttrar av storlek M4.
- 4st korta träskruv
Jag delade först skiftnyckeln i två lika stora delar med hjälp av vinkelslipen.
Sedan svetsade jag dit två M4 skruv i änden på varje skiftnyckel. Därefter kapade jag av skruvskallarna för att senare kunna få dit muttrarna.
På brädan markerade jag var jag ville att skiftnycklarna skulle sitta och borrade fyra genomgående hål för att kunna fästa dem med en mutter på baksidan. Jag vände på brädan och gjorde hålet större på den sidan genom att borra upp hålet med ett större borr. Jag inte ville att muttrarna ska sticka ut på baksidan och repa väggen.
Bågfilsbladet delade jag också i två delar. Borrade ett nytt hål i varje blad och skruvade fast bladen med de fyra träskruvarna.
Pappersrullen som egentligen är till räknemaskiner köpte jag på bokhandeln för 20kr.
Det blev en billig kom-ihåg-tavla som förhoppningsvis kan hjälpa oss att spara mycket pengar framöver.
Grimberg Welded Design på facebook & Instagram