På underhållningsprogram om sparande och i poddar om ekonomi delas ofta råden att för att nå resultat och få mer pengar över till sparande och investeringar ska vi bland annat minska våra matkostnader. Vi lär oss att ha järnkoll på butikernas priser och den som hittar den lägsta siffran på hyllkanten är en vinnare. Tyvärr sitter på andra sidan prislappen ofta en förlorare som kanske pressats till orimliga prissänkningar, vilket kan leda till beslut om att ta ohållbara genvägar i produktion för att överhuvudtaget gå med vinst.
Men hur stor del av vår inkomst lägger vi egentligen på mat, och vad är det vi prioriterar?
Enligt Jordbruksverket spenderade svensken 2015 ca 12 procent av sin inkomst på mat och dryck. (Lägger man till restaurangbesök, café och alkoholhaltiga drycker och tobak blir siffran 22 procent.) Jag blev nyfiken på hur detta utvecklats över tid och fick uppgifter från Statistiska centralbyrån att 1952 la svensken i genomsnitt 36,5 procent av sin inkomst på mat och dryck. Samtidigt kunde jag i Jordbruksverkets tabeller se att vår matkonsumtion absolut inte minskat genom åren utan snarare ökat väldigt mycket inom de flesta livsmedelsgrupper.
Vi väljer också i högre grad importerade alternativ. Enligt LRF:s sammanställning Matkronan, la svensken 2018 36 procent av sin köpesumma på importerade varor. Bara 9 procent gick till svenska bönder, en summa som halverats under de senaste tjugo åren.
Matpriserna släpar efter
Hos Jordbruksverket hittade jag också rapporter om att livsmedelspriserna under de senaste 30 åren inte ökat i samma takt som den allmänna prisutvecklingen. Det finns ju många aspekter att ta hänsyn till, så som ändrad matmoms och så vidare, men faktum kvarstår att matpriserna släpar efter.
Vi har blivit hjärntvättade att tro att vi ska kunna få vår mat i princip gratis. Förra sommaren pratade jag med en förtvivlad svensk tomatproducent som inte fick sålt sina tomater i stadens stora lokala matvarubutiker. Kunderna valde hellre de importerade tomaterna som rest långt men var något billigare. Varje vecka fick stora partier av den svenska producentens tomater slängas. Det är inte längre någon ekonomi i att odla tomater i bondens stora växthus, då inte tillräckligt stor efterfrågan från konsumenterna verkar finnas.
Daggs gästbloggare George och Alice har utvalda helger öppet sin lilla gårdsbutik där de säljer nyskördat från odlingarna, hemmagjorda marmelader, svamp plockad i trädgården och lite allt möjligt som är i säsong just den aktuella helgen. Under sommaren sålde de bland annat bönor. En kund frågade förvånat varför det inte finns svenska bönor att köpa i affären. Svaret var enkelt, priset på de svenskodlade och för hand skördade bönorna blir helt enkelt så pass högt att ingen är villig att betala för dem. För George och Alice ger inte deras handplockade bönor någon vinst eftersom arbetet är så tidskrävande, men de fortsätter att odla och sälja dem eftersom de anser att det är en viktig råvara som de vill kunna erbjuda sina kunder.
Mer odling på hemmaplan
Den pågående pandemin har fått stora effekter på vår konsumtion. Vi gör inte lika många slentrianmässiga inköp i butik och vi verkar hålla hårdare i våra pengar även när det gäller näthandeln. Kanske kan detta få oss att se att vi faktiskt inte behöver alla onödiga saker vi vanligtvis köper på oss. Vi verkar ju klara oss bra ändå. Tänk om en minskad efterfrågan på butiker och ett större intresse för bra närodlad svensk mat kunde innebära att resurser i form av arbetskraft kunde flyttas från butik till odlande. För att bibehålla bra löner för de anställda skulle det dock innebära att vi återigen vande oss vid att avsätta en större del av vår inkomst till mat.
Men då väcks en annan fråga. Har vi tillräckligt mycket land kvar att odla på eller har vi i för stor utsträckning tagit oss friheten att använda odlingsyta till uppförande av stora köpcentrum- och villaområden?
Kämpa för de globala målen
Om vi ändrar fokus från att leta lägsta priset på hyllkanten till att leta efter de bästa etiska och klimatsmart framställda varorna skulle vi kanske ha en chans att nå några av de berörda globala hållbarhetsmålen och samtidigt må bättre. De allra flesta av oss behöver faktiskt inte fler kläder, inredningsprylar eller leksaker till barnen. Visst hade det varit bättre att istället köpa de lokalt odlade tomaterna!
Låt oss tillsammans trycka på stoppknappen till den prispressande konsumtionskarusellen, som varit uppe i så hög hastighet att bultarna börjat bukta. Medan vi gör ett ordentligt underhåll tycker jag att vi passar på att utvärdera om detta verkligen var den bästa attraktionen på nöjesfältet! Det är dags att börja konsumera annorlunda.
