Trä, lera och två par händer

Kreativiteten inte bara spirar, utan flödar fritt, på Lunnagård utanför byn Köinge. I den gamla ladan arbetar de två konstnärssjälarna Annica Broberg och Denis Gavois  sida vid sida. De använder båda sina händer för att skapa fantastiska konstverk, men materialet skiljer dem åt.

-Vi använder båda hästen som motiv, men Annica lägger på och jag tar av, säger Denis med en finurlig blick då han beskriver deras teknik och materialval.

Annica är nämligen keramiker och Denis skulpterar i trä. Hon formar lera med fantastisk precision och han använder sina verktyg för att skickligt, bit för bit, låta motivet framträda.

Lunnagård ligger inbäddat bland vajande åkerfält på den Halländska landsbygden. Det doftar jord och blommande buskar och denna junidag känns platsen som hämtad ur en Astrid Lindgren-saga. I det gula huset har Annica vuxit upp och den röda ladan, där hennes pappa hade sina mjölkkor, används idag som ateljé och butik. Inredningen med bås och väl nötta stengolv finns kvar men har kompletterats med keramikföremål och vackra gunghästar.

I det hemtrevliga köket bjuds det på underbar rabarberpaj medan samtalsämnena rör sig kring Annica och Denis yrkesval och att de båda förvaltar ett kulturarv.

-Keramiker är ett av de äldsta yrkena. Det känns fantastiskt att forma lera som legat i marken så länge och skapa vackra och funktionsdugliga föremål av denna skatt, säger Annica, som även experimenterat med att använda lera från den egna gården.

-Det känns förstås extra stort att gå ut och gräva fram sin egen lera på tomten och skapa föremålen med, mer äkta och närproducerat än så blir det inte, skrattar Annica men tillägger att det endast har varit för att stilla sin nyfikenhet och inte är något hon ännu har i sitt sortiment.

I 20 år har Annica tillverkat bruks- och konstföremål i lera, men har aldrig fokuserat på trender. Hon vill inte vara en del av slit-och slängsvängen, utan ser sina föremålen som mer långsiktiga investeringar.

– Om man följer trender så tappar ofta kunder intresset fort och byter snabbt igen. När man kommer hit har man valt att skaffa något man verkligen kommer att använda, ofta har man tänkt igenom vad det är man verkligen behöver och kommer kanske att vara mer rädd om föremålet, förklarar Annica.

Efter att hon träffade trähantverkaren Denis Gavois väcktes även intresset att skulptera hästhuvuden. Denis som i grunden var industridesigner upptäckte sin talang för trähantverket av en tillfällighet när han kom på idén att själv bygga ett bord till sitt hus. Bordet blev överraskande bra och framför allt tyckte han det var väldigt roligt. Han fortsatte med en soffa och därpå flera andra möbler. En dag såg han en viktoriansk gunghäst i en bok och kunde inte låta bli att själv prova att skulptera en. Detta blev startskottet till något stort. Han har nu jobbat heltid med hantverket i 15 år. Han skapar gunghästar i trä från grunden men renoverar även gamla. Dessutom är han kunglig hovleverantör till kronprinsessan Estelle då han skapat både sadel, grimma och stigbyglar till den antika gunghäst som restaurerats till hennes dop. I april köpte även slottet en gunghäst från Denis som present till ett av barnen.

Denis tillverkar hästarna med samma teknik som för 100 år sedan, på gamla gedigna maskiner från 50-och 60-talet. Hästarna är gjorda för att användas, och är allt annat än slit och släng. De går i arv och därför får Denis många förfrågningar på renoveringar.

-Det är oftast Gemla gunghästar, tillverkade från början av 1900-talet i den småländska fabriken utanför Växjö som stängdes 1954, säger Denis och rekommenderar ett besök i Gemla Leksaksmuseum där man blir guidad av en man som själv jobbat där.

På mitt påstående att han gör en kulturinsats svarar Denis:

-En kulturinsats, en besökare sa samma sak för ett tag sen, tack för att ni ser det så, men javisst, de fortsätter att leva. Många hästar jag restaurerar är över hundra år och kan leva i 100 år till, säger Denis och tillägger:

-De flesta har ett speciellt förhållande till just gunghästar, de berör och väcker många minnen. Mina kunder är föräldrar och mor-och farföräldrar som handlar till sina barn och barnbarn, men det händer också att det kommer en man som vill uppvakta sin fru och en dag kom en äldre dam som ville köpa en gunghäst till sig själv.

I verkstaden står flera hästar redo att levereras och andra som snart ska få sin forna glans tillbaka. Man och svans är förstås av äkta tagel och ur massivt lövträ, som sågats med kvartersågning, ett hantverk som håller på att glömmas där man sågar mot centrum, växer hästarna fram. Det pluggas och limmas och skulpteras med säker hand.

-Det svåraste med att tillverka hästarna är huvudet, men där har Annica blivit specialisten nu skrattar Denis kärleksfullt och sneglar mot Annica som står i keramikverkstaden bredvid. Han refererar till Annicas verklighetstroget skulpterade hästhuvuden som den senaste tiden väckt stort intresse. Ett motiv som hon kanske aldrig hade testat om hon inte mött Denis.

Hos varandra finner de inspiration, stöd och uppmuntran, och alltid en ärlig kritiker. I ladan på Lunnagård jobbar de på sitt eget sätt, utan att begränsa sin konstnärlighet, och istället ge sig tillåtelse att drömma stort, både när det gäller trä och lera.

Text & Foto Linda Tengvall