Rädda det som räddas kan – men till vilket pris?

Som vi tidigare har skrivit om så är vår inställning att rädda det som räddas kan men sen kommer ju alltid frågan, hur mycket tid är faktiskt möjligt att lägga ner och till vilket pris? Det är en svår avvägning. En avvägning som man konstant behöver återkomma till när man jobbar sig igenom huset. Hur mycket tid finns för att stå och dra spik ur en bräda för att kunna återanvända den eller hur mycket av en bräda kan vara murken för man ändå ska såga den i delar och återanvända. Hur många gånger mer får renoveringen av ett befintligt fönster kosta kontra vad det kostar att köpa ett nytt? Det är en svår och högst personlig avvägning där det inte finns något rätt eller fel egentligen.

En hall i ett hus som håller på att renoveras

Ett rum i ett hus som håller på att renoveras

Ovan visas bilder på en senare tillkommen innervägg som vi valde att riva ner då denna stod mitt i ett fönster samt att den nya trappen kommer att komma upp där. Det enda vi sparade av väggen var de två pärlspontsdörrarna för att eventuellt kunna återanvända på annat håll. Ett inte helt självklart beslut. Hade vi kunnat spara mer?

Tror att många av oss som äger gamla hus och har ett intresse för byggnadsvård brottas med de tankarna. Men för oss personligen är det inte bara utifrån ett byggnadsvårdsperspektiv utan det har med det allmänna hållbarhetstänket att göra samt en ärlighet mot huset och dess historia. För oss handlar inte byggnadsvård om att återskapa något typ av ”ursprungligt” uttryck utan att ta tillvara på huset, att bygga med metoder och material som funkar för just vårt hus och att hushålla med de resurser och material som finns.

Drömmen hade ju varit att ha obegränsat med tid och pengar. Att alla beslut fick ta precis så lång tid som det behövde och att man kunde hitta de där riktiga guldkornen till byggnadsvårdare som hade massor med tid över att hjälpa till. Ibland har man tur att hitta bra hjälp och ibland får man kavla upp ärmarna och göra det bästa man kan med den tid och kunskap som man själv och de runtomkring en har.

För att ni ska få en liten inblick i hur vi har tänkt så är de saker som vi har lagt extra tid och pengar på i huset för att kunna behålla de ursprungliga materialen och uttrycken, originalfönstren på övervåningen, golven och alla snickerier på övervåningen, planlösningen (vilket man ofta inte tänker på som en del i husets ursprung utan får allt för ofta ge vika för moderna öppna planlösningar) och fasaden.

Ett gammalt fönster som renoverats.

stenfasad på ett gammalt mejeri med gamla fönster.

Uttrycken som vi har försökt eller kommer att försöka att återskapa är bland annat yttertaket, fönstren på nedervåningen, dörren in till det som framöver blir hall samt ytskikten och innertaken på både över- och nedervåningen.

Pärlspont i ett tak i ett gammalt hus.

Saker som har eller kommer att få stryka på foten är trappen, det gamla köket (även om vi återanvänder så mycket av det som vi kan), 70-tals toaletten, den stora porten som gjordes under 50 talet (blir istället ett fönster för att få in mer ljus i vardagsrummet) samt 90-tals ytterdörren som sattes in 2017.

En gammal sliten trappa i ett gammalt hus som renoveras.

För att inte tappa bort tiden längs vägen med att försöka bevara det som knappt är möjligt att återbruka eller för att undvika att man kör på så snabbt att saker ryker ”av bara farten” så kan det vara en bra idé att man redan från början går igenom huset och faktiskt skriver ner vad som man själv tycker är viktigt att bevara, vad som är möjligt att bevara med de resurser man har och vilka behov som man ser att huset har. Sätt mål och kolla sedan ärligt det mot den budget man har. Tänk på att du även sätter ett värde på din egen tid som du lägger ner, den är lika viktig som något annat!

 

Följ oss på Instagram: @svenstorpsmejeri

Lär tidigare inlägg från Svenstorps mejeri!

No Comments Yet

Leave a Reply

Your email address will not be published.